Bra, positivt eller negativt bra?

I dag slog det mej, när jag packade upp mina varor, att jag lever ett fantastiskt liv. Visst det vet jag annars också, men idag kom det över mej som en våg. Det var lite otippat eftersom idag annars inte är en bra dag. Jag mår sämre än på länge, varje andetag känns som en plåga och hostattackerna gör helt slut på min kropp. Även om hostan är mildare gör den ont och det värker i luftrören. Min kropp känns som om den väger 100kg och jag är så förbenat trött. I går tjafsade jag och Marcelo, han var fortfarande sur i morse, jag har gått upp ännu ett halvt kilo och alla mina kläder är fula och trasiga. Den fantastiska solen och värmen som jag längtat efter sticker i ögonen och får mej att svettas som en gris. I min nya klass idag var jag fetast av alla. Men ändå dök denna härliga känsla upp och den exploderade i bröstet. Jag älskar mitt liv och jag är så tacksam för det jag har! Jag kan röra mej, jag kan planera, jag kan läsa och mitt sinne blir utmanat. Varje år växer jag som människa och jag känner mej inte fastlåst. Det är så härligt. Jag har barn som håller mej vaken på nätterna och som får mej att skratta varje dag. Jag har en man i mitt liv som älskar mej och tycker att jag är attraktiv, snäll och fantastisk och som dessutom är han det tillbaka. Jag har en familj som vill äta min mat och vänner som vill vara i min närhet, ibland iallafall. Jag känner mej hel som människa och även om det finns massor jag vill ändra på så är det inte bråttom dit.

Ibland känns det som om människor i vårt avlånga land inte alls respekterar och är glada över det som de faktiskt har. I bland blir man sedd som en kuf, eller en lögnare om man är positiv inför sitt liv, om man väljer att se saker från den ljusa sidan. Människor tycker att man är naiv för att man inte misstror andras avsikter. Men så som jag ser det är det så lätt att klaga på det man har. Det är så lätt att hamna i en spiral av vem som har det värst. Jag försöker ändra det här hemma. Jag vill att vi ser det som är bra, belyser det positiva. För den skull sopar man inte undan det negativa. Men saker och ting blir inte lättare för att man betonar det som är jobbigt. Om jag går och tänker på och förmedlar till andra, och där med mej själv , att jag tex inte fått sovit mer än max fem timmar (de få bra nättervi haft!) de senaste fyra åren så är det klart att jag tillslut kommer få panik när jag för femtifjärde gången får gå upp med Lilla N på natten. Men jag kan ju också se fram emot de bra nattprogramen vi kan se tillsammans innan vi båda somnar om i soffan. Det är ett val hur vi väljer att reagera inför det som kanske inte bara är bra. Många håller inte med mej. Men för mej är det en sanning. Jag kan citera en kompis syster:
-Fy faan, det är ditt fel! Nu kan jag inte äta pizza heller! För vaje gång H tar hem en pizza tänker jag på vad du sagt; det är ett val man gör. Skit också. Jävla dej!
Samma kvinna förlorade välbehövligt en hel del vikt efter detta.

Ett annat exempel är min uppväxt och den icke-relation jag har med min mor. Idag mår jag inte dåligt över det som varit. Jag blir inte ledsen när hon säger att hon inte älskar mej. Men jag tänker på henne, jag undrar hur det kan bli så som det blev. Hur mycket en människa kan förlora sej själv. Men hon är inte jag. Jag väljer ett annat liv. Och bara för att det var tufft när jag var liten behöver det inte vara tufft för mej att vara stor. Jag kan ha det bra. Det bestämmer jag. Så det så!