Så har ännu en dag passerat fortare än vad man är van vid. Det har bara swischat till och nu är klockan snart åtta på kvällen. Men jag tycker vi har hunnit med mycket idag. Det positiva är att jag hunnit träffat två kompisar och faktiskt haft tid att umgås med dem! Nettan och jag fick tid medan Lilla N lärde sej att vara på förskolan utan sin mamma, och efter sovdags så fick jag en fika med Anna och lilla, underbara Harry på mitt favoritställe Färjargården. På kortet ser ni dem tillsammans med vår älskade men oerhört uttråkade Bobbo.På fiket fick jag njuta av kanske sommarens sista våffla och barnen rumlade runt och roade(?) alla gästerna. Harry och Mittemellan N är lika gamla men det var nog första gången som de lekte tillsammans idag. Anna var en gång i tiden en av de roligaste jag visste att umgås med. Det var alltid party runt henne, men hon liksom vi andra har blivit en trött 30-åring. Jag längtar tills vi fyller party 35! Idag hade vi dock så där riktigt bra igen. Det var jätte skönt. Jag saknar det. På Färjargården gjorde jag en upptäckt; fotolusten vaknat till liv lite igen. Nu har 
jag börjat använda min kamera i små tappra steg. Jag fotade samma blomma med olika inställningar, med och utan insekter. Ingen av dem blev speciellt bra, men det var roligt att börja leta motiv igen. Sedan jag fick barn har alla min skickligheter blivit snodda av någon retsam fé. Hon måste ha kommit in någon natt när jag sov och berövat sånt som inte var uppskattat i den vevan när Stora N var allt jag såg, hörde och brydde mej om. För jag har tappat mina sociala förmågor, min skrivskicklighet och mitt fotoöga. Men nu sakterligen börjar jag försöka lura den där féen och hitta lite kunskaper, lusten och nyfikenheten igen. Ni kommer säkert få höra mer, när jag har mer.
jag börjat använda min kamera i små tappra steg. Jag fotade samma blomma med olika inställningar, med och utan insekter. Ingen av dem blev speciellt bra, men det var roligt att börja leta motiv igen. Sedan jag fick barn har alla min skickligheter blivit snodda av någon retsam fé. Hon måste ha kommit in någon natt när jag sov och berövat sånt som inte var uppskattat i den vevan när Stora N var allt jag såg, hörde och brydde mej om. För jag har tappat mina sociala förmågor, min skrivskicklighet och mitt fotoöga. Men nu sakterligen börjar jag försöka lura den där féen och hitta lite kunskaper, lusten och nyfikenheten igen. Ni kommer säkert få höra mer, när jag har mer.Nu har jag trötta barn som rycker i min ena arm så det är väl bäst jag tar dem. Hur som helst har jag haft en kanonfin dag med mycket folk omkring mej, precis som jag gillar. Det ska jag fira med te i kväll när ungarna somnat. Sedan hoppas jag på en repris av denna fantastiska dag någongång nästa vecka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar