Madonna feber

I morgon ska alla åka på Madonna. Jag känner ett stygn av avundsjuka. Hon är det närmaste en idol jag har kommit. Jag har aldrig haft något renodlat musikintresse, men Madonna är en av få artister jag

följt och vars skivor jag köpt. I flera år har jag planerat och brunnit för att få gå på hennes konsert. Men när hon väl kommer till Sverige får jag stanna hemma. Jag missade att köpa biljetter, och när jag fick chansen var jag LUSPANK. Jag sörjer lite, men jag är ändå förvånad över att jag inte gjort ALLT för att komma dit. Varför?

Jag tror svaret är att jag nog inte är en konsert människa. Innerst inne tycker jag nog mest att det är trångt, svettigt eller kallt, lång resa, jag blir trött, det kostar massor av pengar och jag tycker om att kunna trycka på pausknappen. Jo för jag gillar att se filmerna om konserterna. Nu ska jag inte påstå att jag varit på så många. New Kids On The Block, Carola, Robyn, Eva Dahlgren, Santana är väl de namn jag kommer på så här på rak arm. Det har varit trevligt. Underhållande och roligt, men det som varit magiskt var Dilba. En intim krogmiljö, en avslappnad artist och ett möte som böljade mellan scenen och oss som tittade på. Ingen av oss ville att det skulle sluta så hon började spela låtar som inte var färdiga. Hon pratade, tog upp folk på scenen, skickade ut mickar så att alla skulle kunna höra alla. Det var mer min grej.

Eller så är jag bara avundsjuk på att ALLA ska till Madonna. INGEN frågade om jag ville följa med, och jag ska vara hundvakt till Rut när hennes familj drar till Göteborg....

Ja ja, vad är en bal på slottet???

Bild från: http://www.solarnavigator.net/music/musicimages/madonna_dont_tell_me_cover.jpg