Svårt att vara mamma

Att vara en bra mamma innebär så många saker. I min värld ingår förstås allt det där som ingår i de flestas föreställningar. Även om jag personligen inte anser att de är så jätte viktiga, men ni vet vilka jag menar, pussla, måla, läsa, fläta hår, blåsa såpbubblor och alla andra "mamma saker". Nu råkar ju jag tycka att det är kul med de sakerna och det är ju en bonus. Nej för mej är det helt andra saker som är viktiga, men också svåra. Hur varnar man sina barn för farliga människor samtidigt som man lär dem tillit? Hur hjälper man sitt barn att utvecklas utan att puscha för hårt? Det får ju inte bli krav. Hur ger man dem självkänsla?

Det är det viktigaste i mitt föräldrarskap. Att ge dem en självkänsla. Att lära dem att älska sej själva oavsett vad de presterar eller gör. Jag vill att de ska bli sedda och att de ska bli lyssnade på. De ska veta att de är viktiga. Vilka verktyg ger man dem för att snickra ihop det? Eller det var faktiskt en föreläsare som sa att barn vet att de är bäst när de föds. Sedan gör vi vuxna och andra barn vårt bästa för att lära dem tvärtom. Och ibland kan det gå fort.

Mina barn vet att de är bäst. Jag kan sitta med vem som helst av dem i knät och viska de magiska orden: -Jag älskar dej mesta av allt i hela världen. Du är bäst av alla, vet du det? Mitt barn nickar. De båda andra syskonen som ofta sitter inom hörhåll håller antingen med, säger inget men ler eller frågar någon gång. -Visst är jag också bäst! Självklart svara jag då. Men det värmer så i mitt hjärta att jag kan ge alla beröm utan att någon av dem blir avundsjuk eller att de också kräver omedelbar uppskattning. För de vet att de också är fantastiska.

Varje dag jag lyckas ge alla fyra barnen (Bobbo är inkluderad också) egentid känner jag mej flygfärdig. Det kan vara fem minuter av gosande och koncentration av bara Lilla N. Det kan vara tio minuters brottning eller gosande med Stora N när tjejerna är upptagna med annat. Just den där lilla tiden varje dag. Självklart får jag inte alltid till det, därför har jag en kvällsritual då varje barn får sin stund med mej där de berättar om sin dag, helt utan inlägg från sina syskon. De har mej helt för sej själva. Jag hoppas att det ska göra att de känner sej viktiga, varje dag.

För barnen är mitt livs bästa resa. Jag vill ge dem allt det som jag aldrig fick. En bra start, en kick i livet. JAg vill ge dem kärlek, tillit och självständighet.

HJÄLP MEJ!