Translate

lördag 26 december 2009

Mellandags handling

Det var den dummaste och mest geniala idé som kom upp under gårdagen, men som betydde att jag var tvungen att inse ett och annat i mitt liv.

Jag kan för lite.
Jag är för fet. Verkligen FÖÖÖR fet. Har inte fattat hur mycket fööör, förens idag.
Jag är för trött.
Jag vill mer.
Jag kan mer.

Marcelo var den som drog igång allting. Som vanligt gnällde han på sin storebror, som den gnälliga gubbe han har blivit. Ingen riktigt lyssnade till klagosången men idéer började födas och helt plötsligt var barnvakt fixad, priser kollade och söndagen planerad. I morgon ska jag för första gången i mitt 33-åriga liv åka till yxbacken. De två stora ska få lära sej åka slalom. Själv har jag aldrig i hela mitt liv stått på vare sej slalomskidor eller snowboard. Antagligen lär det inte bli första gången i morgon heller, eftersom någon måste hjälpa barnen, och om jag ska glida ner i barnbacken så måste någon hjälpa mej. Tanken är att vi under nästa säsong ska ta oss till fjällen och påbörja sk familjeliv vinter. Hujeda mej! Jag ryser av skräckblandad förtjusning!

Men några måsten i en backe är vinterkläder. Jag har vinterkläder á la promenera på stan. Inte pulsa i vintersnö. Alla de kläderna kastade jag när det var dags att flytta över från gamla huset. De började bli gamla, jag hade ingen plats osv osv. Så alltså var jag tvungen att inhandla vinterjacka, överdragsbyxor/termobyxor och skor. Det blev inga skor. Men efter att ha gått i VARJE klädesbutik i hela Norrköping City lyckades jag till slut hitta hutlöst dyra vinterkläder. Jag menar hutlöst dyra. Jag vet inte om det är ockis (morfars) gener som slagit ner i mej. Jag blir bara snålare och snålare med åren. Precis som han. Vart ska detta sluta, han till och med samlade sitt eget bajs eftersom inget skulle slösas bort. Avföring är bra för blommorna muttrade han och planterade med sin potta i handen. På så sätt slapp han köpa gödningsmedel. Nåväl, jag fasar för priserna när jag tittar på lappen. Men ursäkta, vem sjutton ger 1200 kr för en jacka? Eller 1500kr för ett par byxor? INTE JAG! Jackan fick jag till slut loss för 299kr och efter några ångestladdade provhytter fick jag till slut ner min feta kroppshydda i ett par byxor som till min fasa kostade 450kr, men det var de billigaste paret. Det är magen som är problemet. Den är för stor för alla knäppningar. Jag är för fet helt enkelt. När vi ändå var ner valde jag att byta min dubbla riskokare vi fått i julklapp mot en kaffebryggare. Vet ni vad en kaffekokare kostar????? Jag blev chockerad. 700spänn! Vem, jag frågar igen, vem betalar så mycket för en kaffebryggare på Claes Ohlsson? INTE JAG! (Ocki ler nog i himmelen...) Nej jag valde en billigare, inte fullt så snygg, men förhoppningsvis en värdig bryggare för 250 som stod undangömd borta från de andra finare bryggarna. Det fanns en svart kvar. Den grävde jag fram och svor på att prishysterin tagit oanade konsekvenser sedan jag flyttade längre ut på landet för 3år sedan. Jag svettades men var en bryggare en jacka och ett par för trånga byxor rikare. (Är man rik om man spenderat nästan 1000spänn på stan?) Jag måste skaffa en hobby. Måste bli smalare, rikare.

Eftersom jag älskar att tävla mot mej själv började jag genast spinna in på att köpa en stegräknare. Jag kan omöjligt gå med på att gå ett steg mindre än jag gjort dagen innan om jag kan räkna dem. Vi får väl se.....de kostar ju pengar!

Jag och sonen tog en fika och dränkte fetsorgen i en biskvi, vi träffade kusinerna, mina, köpte pizza och åkte hem. Så det blev inga skor. Men i morgon blir det skidbacken!

Det var mycket folk på stan. Jag blev trött av att bara se alla människor.
Jag blev en erfarenhet rikare. Nu vet jag hur det är i folkhavet under mellandagarna.
Jag kände igen min kusin. Ingen annan. Jag börjar bli gammal. Och mossig.
Vår första gäst har kört fast i vår backe. Nu är vintern här på riktigt!
Nu vill jag ha fint väder med minusgrader och vindstilla i morgon. I bland är Gud snäll. Ibland inte.

Hej hopp!

Inga kommentarer: