Julafton är en av årets höjdpunkter tycker jag. Det är en dag då man firar familjen och kanske vänner, då man visar sin uppskattning för att vi får ha varandra. Man träffas och äter i hop, tittar på TV i hop, man umgås och spenderar timme efter timme med några av de värdefullaste människorna man har i sitt liv. En dag om året lägger man allt groll bakom sej, glömmer bort alla oviktiga struntsaker som skiljer oss åt. För vem vänder man sej till när det verkligen krisar? Vem frågar man om hjälp när alla ens källor är uttömda? Jo, förhoppningsvis dem man firar jul med.
Det är min syn på julen. Man ger varandra tid, men också några presenter, som ett bevis på sin uppskattning. För mej är julklappar, saker som man inte unnar sej själv, eller som man aldrig tar
sej i kragen och köper. I år fick jag mycket pengar på presentkort på KappAhl och H&M. Pengar jag aldrig skulle lägga på mej själv annars. Vissa är lätta att köpa åt, andra svårare. Min sambo fick en brandsläckare. Vi behöver en. Han fick sin cd-bok han velat haft i flera år och en termosmugg, helt enkelt för att han går upp för sent, hinner inte äta frukost eller dricka te/kaffe vilket resulterar i ett jävla humör. Han visste inte att han behövde en. Jag vet att det är en viktig artefakt för hans omgivning. För mej handlar inte julen
om att bräcka varandra i julklappar eller pengar. Det handlar om de små sakerna.
Jag har flera i min omgivning som är "anti-julare". Människor som inte stressar, men som stressar åt andra. De behöver inte själva handla, laga mat eller rusa runt efter julklappar. Eller kanske de behöver hitta en eller två. Men deras julstress är värre än om de haft nobelmiddagen hemma i lägenheten. Jag vet dem som spottar åt tomtarna, ryser åt familjegemenskap och HATAR att leta presenter. Hur mycket jag än försöker kan jag inte förstå dem. Vad är så illa att umgås med sina barn eller barnbarn? Vad är så jobbigt att handla en pryl på stan när det går så bra att göra det andra dagar på året? Varför gnälla över julmat när man annars älskar köttbullar? Man äter väldet som man tycker om? Och vill man inte så behöver man ju inte äta julbord 13 gånger innan julafton. Allt handlar ju om val. Man väljer själv hur man vill se på denna högtid.
Rent krasst ska vi fira jul för att fira Jesus födelse. Men om vi ska vara lite ärliga, hur många firar jul av den anledningen? Dessutom förlade man ju hans födelsedag just nu för att vinna över hedningar på den kristna sidan. På många ställen i världen hade man ju redan en fest för sina
andra gudar just när vintern var som mörkast. Så kanske firas inte jul för att Jesus föddes. Kanske firas jul just för att lätta upp mörkret, för att hitta en glädje i vinterns tröstlösa instängdhet? Kanske firas den för att vi ska visa att i osämjan så älskar vi dock varandra?
Jag älskar hur som helst både min familj och Marcelos familj. Jag tycker jag haft tur som får ha en sån stor brokig skara människor omkring mej. I år också en extra tanke till min svärfar som fick komma hem från sjukhuset dagen före julafton efter en hjärtinfarkt och kranskärlsoperation i Linköping. Vi kanske inte ska ta varandra för givna hela tiden. Vi kanske ska skratta att vi har möjlighet att fira jul med nära och kära i år också. För alla familjer har det inte så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar