Morgonen började vid kvart i tre i morse av att Stora N stod i min dörröppning och spydde upp hela middagen. Nu skulle man ju kunna tro att det bara är negativt, men i min värld är det inte det.
(Han blev inte rädd. Han stod still och spydde på ett ställe medan jag flög upp och hämtade kräkskålen. När det värsta stillat sej kunde vi ta oss in i badrummet och han kunde kräkas i skålen istället för på golvet. Sen fick han sitta där med sin älskade skål tills jag plockat upp spyorna på golvet och det som stänkt upp i bokhyllan. Vi borstade hans tänder och var ganska uppsluppna faktiskt. Jag gillar när de inte skriker och blir rädda för lite spyor. Jag gillar när de kräks på ett ställe istället för att lämna spår i hela huset ut till toaletten. Jag gillar att de tycker så pass mycket om att jag tar hand om dem att de nästan myser av att vara lite dåliga.)
Sedan blev det en timmas sömn i min säng innan nästa kräkattack. Då var skålen på plats och inte så mycket som en dreggeldroppe kom på sängkläderna. Sedan någon timma sömn innan en jätte ledsen mellan dotter kom och kröp upp i sängen. Inga spyor!
Sedan blev det väl sömn i nästan två timmar innan sambon kom hem och undrade var han skulle få plats i sängen bland tre barn, handdukar, mej och den mycket dyrbara kräkskålen. Jag muttrade något om ett par fötter och somnade om. Stora N vaknade efter ännu en halvtimme och gick upp för att kolla på TV. Jag sov HÅRT i två timmar till innan jag steg upp vid nio och ringde dagis.
Utanför lyser den vita, pudriga snön. PULKAVÄDER! Frukost och på med kläderna på barnen. Ut i bilen. Det var ganska kallt faktiskt, strunt i det. Hålla tungan rätt i mun, vi tog oss upp för backen och vägen till dagis gick som en dans. Stora N och Bobbo väntade i bilen medan jag och tjejerna gick in på dagiset och lämnade två kort som Mittimellan N knåpat ihop till två fröknar under gårdagen. Vi hämtade hem alla kläder, tomtar och annat pyssel. Letade efter vantar. Borta. Ut i bilen tuffa vidare till Jonna. Ut ur bilen. Det blåste riktigt obehagligt och Mittimellan N började gråta. Här borde jag lämnat min plan. Jag borde faktiskt ha gjort det. Men vi stretade genom blåsten upp till Molly och Ella, tillbaka till bilen, ut med Bobbo och pulka. Mittimellan N grät. Det äldsta och det yngsta barnet sattes i pulka och nu skulle vi ut på promenad! Då kom traktorn. Igen och igen och igen och igen. Den följde efter oss. Vilka vägar vi än svängde in på kom den efter oss som ett rytande monster och vräkte, verkligen VRÄKTE ut grus på gångvägarna. Grus är inget bra för pulkor. De glider inte så bra.... Låt oss säga att promenaden i meter blev ungefär 1/3 av vad första tanken var. Ungarna frös, det blåste snålt, snökornen piskade oss i ansiktet och Mittimellan N grät hela vägen. Hundaran däremot var överlyckliga. De kastade sej hejdlöst i snön, rullade och hittade till och med en hare att leka kull med en stund. Jag trodde de lekte med varandra. Men till min stora glädje tvärnitade alla tre när jag vrålade i deras namn. Sedan kom traktorn. Igen.
En parantes. Bobbo jagade katt häromdagen. Den dök upp på vägen från skogen och Bobbo drog efter. Katten kunde sätta sej i säkerhet efter 70m och Bobbo återvände till mej som kopplade honom direkt. Straffet för att jaga katt. Men i somras och även nu så lyssnar han när han börjar jaga hare. Han stannar och tittar på haren som springer ifrån honom. Konstigt. Tilläggas bör väl att hararna hinner han upp, men aldrig katterna. Varför? Varför får jag inte stopp på honom när det gäller katter? Jag förstår inte!
Mittimellan N fick åka pulka men nu var det MYCKET grus, tungt att dra. Efter 40 min var vi äntligen framme vid bilen. Det tyckte nog alla utom hundarna såklart.
Varför, kan jag inte titta på vädret och konstatera att det här är ingen bra idé. Barnen kommer gnälla ihjäl sej. Hitta en annan plan. Pulka är inte störtkul i snålblåst med småspik. Inte när man snart är 3 eller 1½ år heller. Nej ändå kör jag på som tanken var. Pucko. De ska härdas tänker jag. Men alternativet hade ju varit, vagn eller promenad hemma i vårt område utan grus, för det grusas inte mycket på våra gator inte. Vi hade kunnat gå en kortare sträcka och kört lite godissök på ett fält eller i skogen. Alternativen som involverar promenad är ändå ganska många.
Nåväl väl hemma sov gaphals nummer två. Hundarna roade sej med bus och lek på tomten i tjugo minuter innan jag gick in och gjorde lunch. Barnen var trygga inomhus och jag kunde glatt titta på vildjuren i full action.
Nu sover de alla tre. Hundarna alltså.
I eftermiddag skulle vi åka till tomten.
Stora N är lös i magen. Blir nog ändring av planen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar