Jag är så trött.

Allt i hela kroppen värker. Till och med min livmoder, tror jag. Mina hälar är icke gåbara och kroppen väger 300kg. Fingrar, händer, huvud, öron allt gör ont. Bara för att jag är trött. Jag är så trött. En promenad med världens bästa Jonna och hundarna fick mej på bra humör efter att barnen lussefirat för sin mormor och morfar. Bobbo var lycklig att äntligen få komma ut och sträcka på sej. I bara farten nosade han upp en katt att jaga också. Det var varmt snöigt och underbart sällskap. Men shit vad det tog på mina krafter. Matlagning och sen slocknade jag i soffan. Tre barn har klättrat på, legat på mej, pratat med mej och jag har inte förmått att öppna ögonen. Det bara gick inte. Det var inte förens nu när de började gå i skåpen och letade pepparkakor och frukt som jag tvingade upp ögonen och serverade dem kvällsknäcke och yougurt. Det är en plåga att vara vaken. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Det gör ont att sitta, att stå att vara. Enda lindringen i plågan är att lägga sej ner och sluta ögonen.

Det är i stunder som den här jag tackar alla änglarna att jag fått snälla barn som tar hand om varandra och som leker bra tillsammans.

Min teori har alltid varit under alla år med sömnlöshet att när kroppen är trött så sover den, utan sömnmedel. Det kan man ju säga att jag fick bevis för idag. Såklart hade jag ett halvt öra öppet men det bekom mej inte det minsta att ha Stora N lekandes på mina ben, Lilla N låg på min överkropp och Mittimellan N låg framför mej i soffan. Sen bytte de plats. Kravlade, körde bilar över min kropp, skrattade och lekte med gubbar. Jag sov.

Nu längtar jag till halv nio när jag får lägga barnen, nej fraserar om det där. Jag fasar för att klockan ska bli halv nio så att det är dags att söva barnen, men jag längtar efter att de ska somna. Då ska jag ta en kopp te i min ensamhet, och sedan lägga mej raklång i bingen. Där ska jag sova tills Lilla N skriker. Varför jag fasar för att söva dem? Det kommer att ta sin stund eftersom Lilla N sov sen middag. Jag måste sitta upp och sjunga, och det gör ont! På riktigt. Tar det längre än tio minuter kommer jag ha olidligt ont överallt, och jag orkar inte bråka med två tjejer som inte kan ligga stilla. I vanliga fall tar det mellan tio minuter och 1 ½timma innan de tre sussar sött. Aj aj aj aj. Jag har ont!!!

Att lida av denna trötthet är en mardröm. Det är olidligt att plåga en kropp som bara vill ligga. Så jag får faktiskt fysiskt ont överallt när jag blir alltför trött. Det känns som om man blivit avkastad från en häst. Vissa ställen ömmar mer än andra, men mest gör det ont överallt, och det är jobbigt att andas.

I morgon är det måndag!