Skid premiär

Min skidkarriärer blev kort. Jätte kort. Nej det blev inga brutna ben, inga uttänjda ledband. Men jag tror jag hade fel pjäxor. Efter fem minuters påsättning av mördar skorna och 30cm åkande kastade jag mej på marken och skrek -Ta bort dem. Ta bort dem jag står inte ut! Efter det var den en kvarts lidande innan fötterna blev sej själva igen. Kanske att jag ger dem någon mer chans i livet, men inte just nu. Så istället bytte jag in, till Marcelos stora glädje, förnöjsamhet och besserwisswerhet, skidorna mot en snowboard. Nu tyckte jag att det gick alldeles för snabbt för min smak, men huj vad roligt det var! -Se upp i backen fyra hål i nacken!!!!!!!! Med två vuxna karlar som höll i mej och efter att ha blivit omåkt av fyraåringar kände jag mej som en snowboardgudinna i lite för tajta termobyxor. Iam living on the edge....i barnbacken. Yehaaaaa! Definitivt något jag kommer prova igen!

Mina döttrar stannade hemma hos sin farmor och sonen var stum av besvikelse

att han inte fick åka i stora backen. Men han har startat sin skidkarriär på ett strålande vis.

Utan stavar och med hjälp av sin

farbror/gudfar och ett spännband åkte han sina första åk. En mor kan inte vara stoltare! Tillslut åkte han själv och jag tror att det kommer

gå lysande för honom om ett par gånger.

Fadern i huset provade snowboard. Och även om han klarade konststycket att ta sej upp på brädan från sittande utan hjälp, vilket jag inte kunde, rullade han mest er som en köttbulle i barnbacken. Jag blev ännu mer kär i honom! Bara en mycket modig man gör något sådant. Inte fegisar som hans kusin Raffa, som skötte kameran, dagen till ära. Men vägrade, vägrade åka, för att inte se dum ut.....

Andreas,mina barns kusin, däremot var gud i backen. Den stora, stora svarta backen.

Med lite varm choklad och smörgås i magen och några åk senare kan man inte säga annat än att premiärdagen var fantastisk!