Translate

måndag 30 november 2009

Förändringen i mej.

Så har kampanjen rullat igång. Jag har inte någon koll på hur många som tänker vara med och deltaga. Jag hoppas att det är en hel del. Det kräver ju inte så mycket av oss. Och väljer man att inte göra någonting kan man heller inte klaga om man själv blir drabbad, tänker jag. Vi är ju alla en frukt av det samhälle vi lever i. Vi skapar den gemenskap som vi själva vill vara i. Det är enkelt att låta bli. Det är så enkelt att ha en åsikt men inte kämpa för den. Många knyter näven i fickan och tar ut frustrationen hemma eller på jobbet.

Personligen tror jag att det är känslan av att man inte kan påverka som förlamar oss vanliga medborgare. Det är så fel. Så fel. På trettio år har demokratin radikalt förändrats i det svenska samhället. Hur vi fattade beslut och Sveriges ståndpunkt och inriktning såg inte alls ut så här när jag föddes. Det är milsvidder ifrån. Kanske kan vi inte se förändringarna för vi lever mitt uppe i det. Men de som tar ett steg tillbaka och läser av, kan bli chockade över hur snabbt det har gått. Vem är det då som förändrar? Jo det är vi. Vi som lever, äter, bajsar, och vistas i vårt avlånga land. Inte bara politiker. Inte bara företagsledare. Det är ju det som är så häftigt. Förändringarna sker inte över en natt, men de sker. Och ett eller två år senare så har en ny lag trätt i kraft. En ny opinion har förändrat vårt synsätt. Vem kör utan bälte idag? Vem har inte bilbarns stolar till sina barn? Hur drastiskt har inte rökningen minskat? Hur många gånger har inte skolan förändrat innehåll och betygssystem under bara nittiotalet fram till nu? Samhället förändras och vi är alla skyldiga att vara med. Så länge vi vill vara en del av samhällsfunktionerna så är vi skyldiga att deltaga.

Vi ska inte jobba häcken av oss. Vi ska inte riskera våra familjer, vi ska inte försumma oss själva. Men att frivilligt sitta vid Bris och svara i telefonen eller skicka lite pengar till ett fadderbarn eller ett mejl till en kommunalpolitiker är inte att riskera allt. Det är att vara delaktig i det lilla som betyder så mycket i det stora.

Jag har personligen stävat efter att gjuta oljor på vågorna i mitt liv de sista tio åren. Jag vill inte ha några toppar, jag vill absolut inte ha några dalar. Mitt liv har varit tufft, hårt, orättvist och förbannat jävla jobbigt. Så i min strävan att hitta harmoni, glädje, lycka, inre styrka och balans har jag vägrat släppa in saker som kan få de där tuffa dalarna att framträda i mitt liv. Jag har kryssat runt dem, vägrat befatta mej. Hållt mej lugn. Alla som känner mej vet att jag inte är lugn. Marcelo har guidat mej, ryckt tag i mej när jag varit på väg utför i blindo. Han har sett till att jag följer strömmen. Han har hjälpt mej till ett värdigt liv.

Men jag är mer! Så mycket mer. Jag vill mer. Jag vill påverka, förändra. Jag vill synas, men ändå vara anonym. Jag vill hjälpa till, sticka ut hakan, men gudarna ska veta att jag vill inte få en smäll. Jag vill inte riskera min harmoni eller min balans. Men är det att leva? Jag är inte sån. Det strider mot min natur. Jag knyter inte näven i fickan. Jag tar inte ut frustrationen hemma eller på jobbet. Jag vill ta ut den där den hör hemma. Jag vill förändra det jag tycker illa om, jag vill göra skillnad, i det tysta men i det stora. Jag vill vara en kraft att räkna med. Jag vill göra världen lite bättre. För mina barn och jag ska leva där. Vi är värda en hel del. Vi är värda allt. Och faktiskt tycker jag att dina barn också är värda allt. Du med.

Så just nu står jag i en brytningspunkt. Jag håller på att kasta mej ut till det som är naturligt för mej samtidigt som jag aldrig någonsin vill riskera det jag har byggt upp. Jag vill aldrig mer ner till botten igen. Jag vill inte smutsa ner min själ eller låta jävulskaperna diktera mitt liv en gång till. Jag har varit där en gång, bränt barn skyr elden. Men den ska inte få stoppa mej att dansa. Jag måste bara hitta balansgången. Eftersom det är så skört är jag inte modig. Jag önska att jag var det. Men ett lejon är jag inte. Jag gömmer mej i sanden, och stinger till med gadden, som den skorpion jag är.

Inga kommentarer: