Fel dag, fel tid.

Jag har vaknat upp till en morgon jag känner skulle passera mej förbi. Jag ville verkligen inte vakna idag, bara sova vidare, gömma huvudet under kudden och strunta i alla förpliktelser. Ta en dag off. Jag känner mej överkörd. Av två lastbilar minst. Min första någorlunda reda tanke var om man kan äta glass till frukost så att den värkande halsen kunde sluta göra sej påmind. Min andra tanke var om Marcelo kunde gå upp och ta barnen så att jag slapp. Båda lika orimliga, om det var sängläge jag eftersträvade och lite piggare kropp. När min kära sambo tar barnen och mamma ligger i sängen är det ständig tandagnisslande och han får jaga dem varje minut för att förhindra dem från att komma in till mej. De stortjuter, vrålar, skriker( mest Lilla N) och håller mej vaken i vilket fall som helst, så då kan lika gärna han få sova. Så nu satte jag barnen framför en film, Scooby Doo, så kan jag spela lite på datorn, skriva lite så jag kan väcka den gamla, trötta kropp.

Vad är det för fel på mej? Så här ska man väl inte må ett par veckor före sin 33års dag? Man är ju för sjutton på toppen av sin ålder! Det är ju nu man är stark, snabb, smidig, pigg och smart. Det är nån där uppe som spelar mej ett spratt!