Om det är så är det i sej ganska intressant. Han ska ut och jobba som lärare och är redan helt energilös. Blir man en bra lärare då? Om han inte kan uppbåda entusiasm för det vi ska göra och dissar det mesta som sägs hur kommer han då vara mot sina elever?
Nu säger jag inte att mina argument alltid är så bra. Just nu är det kanske till och med värdelösa för jag känner mej så öppen för förslag. Jag känner att det inte finns någon sanning utan allt kan ses från olika vinklar. Vi har en kille till som ifrågasätter precis allt. alla argument, men han gör det för att vrida på perspektiven. För att ifrågasätta det egna tänkandet. Det gör att man får tänka lite till. Det är intressant. Han är på. Men denna negativa surgubbe ska han verkligen in i ett klassrum överhuvudtaget? Varför går han utbildningen om han inte brinner?
Jag kan förstå att man blir trött. Jag förstår att man ledsnar, men om man dissar allt lär man sej väl inte så mycket? Och om man inte är intresserad av att lära hur ska man då motivera andra att lära sej? Det känns som om vi redan har för många tråkiga lärare i våra skolor. Är det inte dags att ändra på det? Är det inte dags att vi gör ett bra jobb? För det finns massor som vill och kan vara underbara lärare. Behåll dem och ni andra, snälla, hitta på nåt annat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar