Hög av lycka

När man kommer in i ett klassrum, får med sej eleverna, de är spralliga, glada och positiva så blir jag hög! I dag var en sådan dag. Jag var i en åtta på min praktikplats och för dagen var det Franska revolutionen som skulle avhandlas. Jag har frångått tråkiga OH-bilder och kör mina föreläsningar på power-point. Eleverna tycker det är roligare och alla bilder och text "hottas" upp lite. Sedan fick de snickra, sy, såga och limma saker som fanns under slutet av 1700-talet. De kastade sej över spikarna och träbitarna. Deras kreativitet flödade. Det var så jävla roligt! Min vägledare var inne en liten stund, självklart kritiserade hon mej, både på gott och ont, såklart. Men inte ens det kan sänka min dag. Jag älskar att stå i klassrummet och leda. Till och med den sk struliga killen, ni vet han som är svår att motivera som hellre pillar och förstör, var jätte engagerad och byggde och ställde bra frågor( blandat med frågor som - knullade dom doggy-style på den tiden?). Det kändes som jag flög på moln när jag åkte därifrån. Jag tror på att låta eleverna arbeta med hela kroppen och att blanda ämnen för att göra ämnena mer intressanta och roliga.

Lektionen innan blev jag helt dissa. En kille där avskyr mej och tar till alla knep att få de andra att skratta åt mej. De går i nian och jag hade en bra lektion med dem förra praktik omgången. Han åkte dock på lite mothugg från mej och nu kan man väl säga att han ogillar mej. Klart att jag fick tyst på honom. Klart att jag fick de som skrattade att känna sej lite dumma men jag lyckades inte nå honom. De andra, tror jag inte, ogillar nog inte mej, men de gillar när "nya" sätts på plats. Så klart att de gillar när jag då är den som är ny inte har nåt att försvara mej med. Men det har jag ju. Jag är vuxen. Jag har ett halvt liv mer än de i livserfarenhet. Jag har också varit tonåring, jag har spelat spelet, sagt kommentarerna. Jag har testat andra så som de testar mej. Jag är inte viktig för dem, men jag är viktig för mej. Jag låter mej inte behandlas hur som helst, för jag är värd mer. Även om just det sista inte gick upp för den där killen tror jag att jag vann i respekt hos de andra, när jag utan att dissa honom krävde att han skulle respektera mej, inte gilla mej, men visa respekt och sluta med nedlåtande kommentarer. Det kan alla vi vuxna. I längden tror jag vi gör dem en tjänst. Vi visar dessa ungdomar hur man ska vara både mot sej själv och andra. Så nästa gång ni tvekar inför tonåringar. Kräv er respekt och kom ihåg att de är ganska små fortfarande.

En halv bra lektion- som jag inte hade utan bara deltog i, samt en riktigt, riktigt bra lektion idag. Återigen kommer jag ihåg varför jag älskar detta yrke.