Translate

söndag 8 november 2009

Fars dag.


Så har vi varit ute i den varma november dagen och promenerat. Barnen har åkt lilla 4hjulingen och pappa har fått en heldag med sina barn. Som den latinamerikan och kille som han är, har han höga förväntningar på sin son. Han förväntar sej att han ska dela pappas intresse för motorcyklar, fotboll och att fixa saker. Och det gör han. Men fy fasen vad lilla syster spöar honom i att åka med motor! Hon är både skickligare och mer våghalsig än sin storebror. Mamma supernöjd! Det behöver ju inte hålla i sej men det är kul att se. Mittimellan N älskade att köra, det är första gången hon provar och hon åkte säkert en km helt själv, i trafiken i full fart. Det ska bli kul att se henne i crossbanorna framöver. Stora N är lite mer försiktig, men han tycker också att det är roligt, och han har lite mer trafikvett än sin lillasyster. Lilla N nöjde sej med att fara runt i vagnen- hennes 4hjuling.

Efter en lång promenad och lite grannsämja så bakade vi och lagade mat. Bakelser, bröd och
potatismos, lax med hemmagjord kall örtasås stod på menyn i dag. Det var första gången huliganbarnet Lilla N fick vara med att baka. Vi får väl se när nästa gång blir.... Däremot är jag jätteglad över brödet. Det var länge sedan jag hade ork att baka glutenfritt bröd, och det är såååå mycket mer mättande än det köpta. Far han har roat sej med sovmorgon fram till halvtvå på eftermiddagen, promenaden och sedan framför TV:n med ps3-spel. Motorcyklar såklart... Jag hoppas han har haft en bra dag och att han känner sej lite mer älskad av sina annars så morsgrisiga ungar. Jag har i två dagar peppat dem att krama och pussa pappa mycket denna dag, eftersom det är hans dag. Och det har de gjort lite extra mycket. Snart ska han åka iväg, jag ska natta barn och sedan slänga mej i soffan och glo på programmen jag spelade in i går. Halsen värker och jag ska förbereda mej mentalt för två veckors praktik = ÖKEN. Dessutom ska jag ta reda på saker som jag behöver till det som står i inlägget nedan. Jag har inte tid att vara sjuk mer.... en mammas ständiga lott

Inga kommentarer: