Maktlös? Nej ta mej faan det kan inte vara så!

Här är en kommentar från mitt förra inlägg. En desperat, förtvivlad mamma med de värsta bilderna rullandes över näthinnan varje dag, varje timme, hela tiden:

Bra initiativ, men vi kanske kan börja med en demonstration? Efter 7 veckor sedan polisanmälan går pedofilerna lösa och är fullt aktiva. Kommer det gå 7 veckor till innan de grips? Hur många nya offer har tillkommit? Hur många upprepingar av övergrepp på "gamla" offer?
Polisen måste sätta högre prioritet på sådana här fall. Föräldrarna måste agera och visa sin vrede och oro nu, innan fler barn och tonåringar blir offer.
Jag vill kräkas på det här rättssamhället och hur osäkert det är för, i synnerhet, flickor och kvinnor. Sachiko.

Här är en kommentar från min kusin, vars dotter har blivit drabbad. Jag vet att inte alla läser kommentarerna så jag ville kopiera ut texten så att alla kan se vad hon skrivit. Och jag håller med, varför gör vi inte mer? Varför protesterar vi inte mer? Alla våra barn är utsatta. Jag lovar er att den 12 åriga tjej som utsatts inte är ett barn på glid, inte någon stökig tjej. Hon har huvudet på skaft, hon har suttit i många, många samtal under många, många år och pratat om just att akta sej för för män och kvinnor som vill henne illa. Precis som många av mina vänners barn, precis som mina barn. Hon är en helt vanlig liten tjej. Hennes föräldrar är vettiga, förnuftiga och har givit en bra uppfostran. Man kan inte skylla på några yttre omständigheter än på pedofilen som våldför sej på henne. Är det mitt barn nästa gång? Eller ditt?

Jag börjar utarbeta en tanke, en plan. En chans att kanske påverka. Inte detta fall men kanske tills mina eller dina barn fyllt tolv. Eller elva. Pedofilen i fråga bor ett stenkast från mina barns dagis. En av mina vänner bor i huset bredvid. Jag ser hans dörr flera gånger varje vecka och jag undrar varför han är fri när de har alla dessa bevis.

Vad jag ber av dej är att när jag har min tanke klar, det praktiska färdigt är att du kanske skulle vilja stå upp mot männen som gör så här. Jag vill att du tänker tanken att det skulle kunna vara din dotter eller din son som legat i sängen hos en vuxen man och tvingats till saker som är motbjudande. Vad skulle du göra då? Skulle du vara lika tyst?

Jag har tänkt och tänkt. I hela mitt liv har jag haft åsikter men inte har jag agerat. Jag kommer inte kräva så mycket tid, inte så mycket engagemang, men SNÄLLA, om du vågar, häng med på tåget och så försöker vi göra vår stad, vårt land lite, lite tryggare.