En mammas tröstlösa kamp

Från Sachikoblogg 27 november.

Mamman till flickan som blivit utsatt har skrivit det som står här. Mamman som samlat alla bevis själv, lämnat in dem och hjälpt polisen med identitet mm. Mamman som fått skydda sin 12-åriga dotter under mer än två månader medan killen stått på lur utanför porten, ringt och sökt upp hennes dotter om och om igen, sedan polisanmälan gjordes. Jag ville bara att ni skulle få en glimt av hur det är att vara drabbad, ledsen och trött fast att man inte har rätten att vara trött, för man måste fortsätta kämpa för sitt barn, och andras barn.

Det har blivit lite ändrade planer på flera fronter och jag väntar på besked från tingsrätten om nytt målägandebiträde och ett meddelande från en annan kontakt. Vi har lämnat in ny bevisning i en utredning om grooming nu på morgonen. När man rotar i skiten och spårar efter en pedofil hittar man ofta fler.
Ytterligare ett steg i upprensningen i pedofilträsket alltså.
Man får väl hoppas att polisen fattar att om de fortsätter missköta saken så kommer det få följder och att det leder till anmälan. Jag tror faktiskt att de lagt på ett kol och även om de är aviga för att jag kritiserat deras arbete så tog de ändå snabbt initiativ att ta tillvara de nya bevis vi har. Helt klart ett steg i rätt riktning och det är första gången på flera veckor som jag känner ett gensvar från polisen, om än ett tjurigt och buttert sådant.
Kom igen, det är ju knappast så att jag kommer med obefogad kritik. Både jag och Micke har visat mer tolerans och tålamod än vad man ska behöva visa i sådana här fall. Vi har blivit bagatelliserade, förbisedda, bortprioriterade och dissade i hela den här processen och det är INTE okej. Det finns ingen anledning för dem att tjura för att vi, efter nästan 2 månader, sätter ner foten och ryter i. Dagisfasoner!