Jag har valt att inte vaccinera mina barn. Jag har ingen större oro över det beslutet, förutom för just Lilla N. Eftersom hon hela tiden får kämpa med rossliga luftrör vore det ju inte så skoj om hon smittades av svininfluensan. Alla runt omkring tycks vaccinera sej, så mitt och min sambos beslut att låta bli känns ibland lite svajigt. Vad jag grundar det på är just att de inte har en aning om vad vaccineringen har för effekter på just bar (eller vuxna för den delen). Tänk om vi har en generation med trasig lever eller njurar eller nåt annat om tio år. Själv är jag ju drabbad av ett sådant beslut från matindustrin. Jag hade troligtvis aldrig blivit glutenallergiker om inte de valt att mångdubbla gluten i vällingen när jag var liten. Jag hade absolut inte haft sådana problem med kraschat hormonsystem om jag valt att inte äta p-piller när jag var fjorton, så förlåt mej om jag är lite skeptisk. Samtidigt är det klart att jag lever med oron att någon av oss skulle bli dödligt sjuka om vi fick den tråkiga sjukdomen. Men det känns inte som om kvicksilver hör hemma i kroppen. Det gör inte det. Dessutom finns det flera fall där just barn hamnat i koma efter sprutan. Ingen av dem har dött, men de har slutat andas. Skulle jag ändra mej så måste vi iallafall ta om sprutan i sommar eftersom den inte ger skydd så länge. Hur länge ska man hålla på med det då då? Och det var samma hysteri under fågel influensan Jag vet inte Det är svårt.
Jag hoppas vi inte blir drabbade. Jag hoppas den undgår oss och alla vi känner. Skulle den ändå smyga in i vårt hus är det bara att hålla tummarna på att den blir lindrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar