Hennes öde får mej att tänka på vår lilla extra unge i Halmstad. Blott 18 år har hon fått en liten Douglas. Har inte haft nöjet att träffa honom än, men jag hoppas de tittar förbi här om två veckor eller så. Även om vi kanske förfasade ibörjan över att hon var gravid, hon är ingen duvunge precis, så vad kunde vi alla göra? Stötta och glädjas åt att familjen blir större. Tack och lov ser hennes föräldrar och syskon det på samma sätt. Kanske kommer hon ångra sitt beslut, kanske kommer hon säga att lilla Dogge var räddningen för henne, vad vet vi? Det är hennes liv, hennes beslut och vi måste lita på att hon gör rätt.
Mina barn - Gör jag er illa, eller duger jag? |
Mor och dotter - jag och Lilla N |
Mina egensinniga, tuffa men ack så känsliga töser |
3 kommentarer:
Nä Åza ,dom kommer aldrig hata dig!
Du är jättebra mamma ,rak och pedagogisk!
Jag tänkte för snart 18 år sedan när ett kladdigt litet liv las på min mage att; Shit nu är det mitt ansvar att denna tjej inte landar p Plattan!! Vart livrädd...Men man kan bara visa dom vägen och finnas där när dom trampar lite snett på livets stig, man kan inte leva livet åt dom.
Ditt sätt med lilla N är ju bara att du visar att när hon är lugn så kan ni snacka om saken och lösa det då.
Kram
Tack, jag hoppas verkligen du har rött!
Såg en dokumentär om unga mormödrar i storbrittanien. Vet inte vad jag ska tycka. Mammarollen sitter ju inte i åldern men sen samtidigt så måste man ju ha tid o hitta sig sjäv innan man skaffar barn...
Skicka en kommentar