Telefonen går varm

Två av Syora N;s nyfunna vänner

Det värmer så gott i mitt mammahjärta. Telefonen ringer alltsom oftast och det är killar som vill komma och leka med min son. Han är ju inte uppvuxen med ungarna i området eftersom han gått på förskolan inne i stan. Men efter tre inskolningsdagar på frita så har han börjat knyta kontakter ned barnen som han kommer växa upp med. Grabbarna här ute som kommer att vara hans vänner i många år framöver. Det känns så skönt att han är eftertraktad. Min stora skräck är ju att mina barn kommer vara utstötta, utanför, mobbade och att de ska känna att de inte duger. Jag tror jag kan börja slappna av när det gäller Stora N. Än är inte allt vunnet. Men kommande höst verkar se ljus ut. Klassen han hamnat i har snälla killar och tuffa tjejer. Men ingen som är direkt bråkig. Så jag pustar ut lite och börjar söka barn i Mittimellan N;s ålder. Hon är näst på tur. Och hon har sina vänner i stan. Här ute i byn har hon Stora A, vår granne, som är i samma ålder men utöver det har hon inte hittat någon  som hon kan leka med. Men det kommer. Det är ju två år kvar innan jag står här med hennes sista sommarlov innan skolan. Då får hon inskolning på frita, då får hon träffa tjejer och killar i hennes ålder. Barn som hon kommer umgås med under uppväxten. Och hon brukar aldrig ha några problem att få kompisar. Problemet med henne brukar istället vara att hon tröttnar på de hon umgås med. Att hon inte har riktigt kul. Med äldre tjejer trivs hon bättre. Som med Linn på simskolan, som är 6 år. Men vi får väl se hur det går om två år. Tills dess ska jag njuta av Stora N;s framgångar på kompisfronten.