Translate

måndag 4 juli 2011

Politiker oxå.

Jag älskar att skriva i min blogg. Den här bloggen. Här är jag jag. Åza. Kort och gott. Mitt andningshål. Min tid. Mina tankar. Utöver den här bloggen har jag en lärarinnablogg som jag driver i min roll som lärare. Den finns länkad här intill om det är nån som vill läsa. Men där är jag mitt yrke. Där är det en annan ton. Mest är den till för föräldrar och elever. Sen är jag ju politiker också. Och i den rollen driver jag också en blogg. Men ska sanningen fram hinner jag inte alltid sköta den så bra. Nu har den varit ordentligt eftersatt och idag lovade jag mej att göra ett bättre jobb med den. Problemet är att jag inte riktigt hinner vara så mycket politiker som jag skulle vilja. Barn, hem, hus, karln, hundarna, träningen, plugget och jobbet tar för mycket tid. Och jag vill inte offra något åt det. Just nu sitter jag och filar på motionen som ska upp till mitt partis distriktsmöte, där jag också ska försöka få med andra distrikt då att vi kan sätta upp den högt på den politiska agendan. Kvinnor och barns rätt till en trygg miljö. Där våldtäktsmän och pedofiler inte automatiskt har rätt att träffa sina offer när de kommer ut efter tre månader på anstalt ( om du nu blivit dömda). Mitt parti börjar bli en kraft att räkna med och jag hoppas att den här frågan snart kommer att debatteras och att nya lagar kommer stiftas. Min tanke är också att vi på kommunnivå ska jobba för att hjälpen för dessa offer ska bli bättre. Att möjligheterna för föräldrar ska bli fler och att vården ska bli mer effektiv. Men än så länge är det bara ett frö. Ett lite frö som jag tänker vörda, älska och ta hand om tills den växer som åkervinda, runt alla paragrafer, blommar i fina blommor men också slingrar in sej och genomsyrar hela det samhälle vi lever i. För inte vill vi vara rädda att släppa ut våra barn på gatorna i framtiden? Inte vill vi att vi själva ska gå med handväskan tätt tryckt mot bröstet, belamrat med en tegelsten som vapen, ifall en sjuk människa skulle vilja hoppa på oss. Jag önskar att mina barn kan släppa tanken att låta deras barn tidigt börja i någon kampsport, så som jag har gjort. Bara för att de ska ha chansen att försvara sej om det otänkbara en gång skulle ske. Jag är nog rätt mycket politiker i hjärtat ändå. Men törs inte bara erkänna det än....

Inga kommentarer: