I dag är jag riktigt trött. Jag satt och gäspade redan runt fem i bilen hem från affären. Har försökt att finnas där för alla "mina barn" idag. Lilla N skrek av avundsjuka när Stora N fick en kram. Mittimellan N kissade på sej medan jag försökte hjälp Tonårs N att skriva ett glatt CV. Stora N och Mittimellan N blev osams över vems leksak som Lilla N hade medan hon klättrade på fönsterbrädan och Tonårs N satt tyst och väntade på sin tur. Hur sjutton har man tid för fler än tre barn samtidigt? Alla behöver ju sin egen tid med sin mamma varje dag. Jag skulle aldrig orka att ha ett koppel med fem, sex ungar hängandes i haserna hela tiden. Det finns en anledning till att jag ville stanna vid tre barn. Tid. Alla ska ha tid och ork. Även karln! När ska mamma få tid att vara sej själv? Hur kan man som mamma ha orken att vara mamma åt individen i ett kollektiv? Jag förstår inte, men beundrar de mammor som lyckas. Jag skulle INTE göra det.
Nu ska jag dock ta lite egen tid för mej själv i soffan med finalen i So you think you can dance. Alla har gått och lagt sej och då får jag härja med mej själv en stund så här på kvällskvisten. Inte ens Tonårs N orkar med tempot. I går somnade hon vid sex, nu gick hon och lade sej med barnen. Om det beror på att Marcelo ville somna till OS hockey medan jag sövde ungarna eller för att hon var trött ska vara osagt. Sova gör hon och missar fantastisk dans!
I morgon ska vi ta lite Åza och Tonårs N:s tid för bara varandra. Nedräkningen tills hennes hemfärd har börjat, och vi kommer att sakna henne när hon lämnar oss om ett par dagar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar