Han var ett morrande odjur när han kom hem. Och ju mer minuterna tickade på desstå värre blev det. Han försökte och försökte agera normalt. Men blev rosenarg när alla i familjen lämnade de rum han gick in i. Till slut låg han själv i soffan. Vi andra var strängt upptagna på annat håll. Då hörde jag hur han i telefon beklagade sej till en kompis. Lagom till att jag kom in med te och en pinnglass muttrade han till vännen:-Jag har också mens idag.
Sådär ja! Biologin har ändrats om över natten!
Min kur fungerade lite grann och tillslut satt han i sonens säng och läste för de två stora medan Lilla N sprang skrikandes ( läs ledsen, frustrerad, arg och väldigt jobbig) runt i huset i tre timmar.
Mittimellan N har fått behålla sin första måltid sen i fredags och vi får väl se om kräkningarna fortsätter under natten. I morse var hon ett vrak och darrade som ett asplöv. Så det blev att åka till farföräldrar istället för dagis. Det är inte kul att som mamma se sitt barn bli så dålig så länge när man själv var med när olyckan hände. Annars hade jag ju kunnat skylla på någon annan än mej. Men nu var det jag som var där. Det var jag som brast i min uppsyn. Jävla mej.
Läkarna sa att det kunde ta ett tag innan hon blev helt återställd, men att det inte var någon fara. Men fortsätter det så här blir hon ju uttorkad stackars barn. Vi håller tummarna för en bra natt och morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar