Nu är det bara övervikten som det ska komma till bukts med, och min trötthet. Och mina händer som håller på att driva mej till vansinne. Kan knappt hålla i en osthyvel längre, knappt skriva och vissa dagar värker det som om jag hade reumatism. Nej går jag inte ner i vikt snart och nerverna automatiskt kommer att bli fria så kommer jag operera dem. Så här vill jag inte ha det.
Jag har fått för mej att om jag bara kommer igång med träningen så kommer det andra lite av sej självt. För tränar jag och bygger upp lite muskler, minskar jag säkerligen i allafall LITE i vikt och då orkar jag lite mer och då kanske jag kan träna lite mer osv osv. I mitt liv kommer ingenting gratis. Kanske, kanske när jag väl kommer igång, OM jag kommer igång så blir jag sådär stark mentalt och orkar mer att handla rätt och fatta rätt beslut med mej själv igen. Eller kanske för första gången i mitt liv. Kanske jag åter kan bli disciplinerad och börja jobba återigen på att realisera all mina nytillkomna drömmar. Blir jag stark i både sinne och kropp blir jag dessutom en bättre mamma. Och det är alltid första prio. I alla lägen! Därför måste jag ge mej tid att satsa på mej. Och för att det är det jag verkligen vill. Varför inte bara sätta igång? Jag ska haumma mej själv hela helgen och på måndag börjar START: TILLBAKA - tillbaka till hälsa, kropp, vänner och styrka.
(shit nu kan jag ju inte dra mej ur...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar