Redan på parkeringen visste jag att dagen inte var som andra dagar. En brasa sprakade i vår eldstad och doften av hemlagad mat nådde ut till bilen. Jag kunde knappt tro det var sant. Med förväntansfulla steg gick jag in i huset och där välkomnade sambon oss alla med stora kramen. Disken var inplockad och diskmaskinen var full igen. Maten var klar, det skrålade skön reggae musik ur stereon och huset var upplyst och så fint! Jag tror det har hänt två gånger under de 18 år vi varit tillsammans. Oftast möter jag en frustrerad, osäker karl som hysterist står och vevar över spisen med miljoner saker över köksbänkarna medan han frustar nåt ohörbart som kan tydas som att han inte riktigt vet vad han håller på med.
Nej jämlikhet lever inte i vårt förhållande.
Inte ekonomiskt.
Inte arbetsmässigt
Inte med barnen
Inte med hemma arbetet.
Jag gör allt.
Han tjänar allt.
Han njuter av min mat, tvätt mm.
Jag njuter av hans pengar.
Också jämlikhet kanske. Fast i en annan form?
Vilket fall som helst var det en trevlig överraskning och jag blev jätte glad. Nu är jag kär i ett par dagar till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar