I korthet

Idag är jag törstig. Lite orolig. En liten olycka igår och världen sätts på sin spets. Men det ska väl inte vara någon större fara. Idag ska jag var lite mer disciplinerad än vanligt, i morgon ska jag vara en stund på dagis med mina rosa älsklingar. På torsdag börjar en ny kurs om mobbing. Jag måste kolla upp lite saker, sitta lite i telefonen och lösa upp alla strulknutar andra fixar åt mej. Med andra ord så tuffar livet på som vanligt.

I går spelade vi Fia med knuff efter maten - jag förlorade. Jag gjorde mitt bästa att slå både sambo och barn, men fick själv på nöten. Jag gillade det inte när jag var liten, jag gillar det inte nu. Det är väl märkligt?

Grannen har lungcancer.

Jag har åtta böcker att läsa ut på tre veckor.

Måste ner till stadsarkivet och rota dessutom.

Jag gillar tanken på att börja träna. Jag vet inte om jag gillar att FAKTISKT göra det.

Undra hur Linda har det. Jag tänker jätte mycket på henne. Tycker synd om henne men samtidigt vill jag inte placera henne som ett offer. Hon fixar det här, men fy sjutton vad tråkigt att vara med om. Vill inte ringa och tjata för mycket, det är nog många ändå som står närmare som peppar upp. Men jag skickar kärlek och tankar varje dag. Hade jag varit troende hade jag bett för henne, nu gör jag det som passar mej lite bättre.

Jag är inte lika godissugen längre.

Har börjat planera ny fest med tjejerna igen. Det var så himla trevligt sist!

Marcelo älskar mej men förstår mej inte. Men precis som förr är det bara för honom att gilla läget. Jag är annorlunda än honom och vi värderar olika saker. Han är arg för att jag engagerar mej politiskt. Fast han har inte märkt det förens nu, när jag satt i telefon i tio minuter. Jag får ge honom några veckor så lugnar det chilenska temperamentet ner sej en smula. Han kan inte motstå mej i allafall!

Kram