Translate

tisdag 21 december 2010

Vår granne har dött.

Fast man egentligen visste kom det som en chock. Idag mötte jag min granne, hon hade tårar i ögonen. Hennes man sen 22år tillbaka dog i går. Stilla somnade han in på sin soffa, bland sina kuddar med Eurosport i bakgrunden. Jan finns inte bland oss mer.


Jan, som vi kände var en varm och humoristisk man. Han ville inte vara till besvär och retade sej inte på småsaker. Han hade ett jättestort hjärta och hade alltid med sej godis och presenter till våra barn. På somrarna hörde man hur han satt på verandan, bland sina böcker bolmandes på en cigarett och tittade på allt från speedway till hästhoppning. På sin klingande norska hade han alltid ett par vänliga ord på vägen, men mest höll han sej för sej själv.


Efter tre års tröstlös kamp mot lungcancern var det hans sista sommar i år. Levern blev angripen och trots att han levt mer än ett år längre än vad läkarna förutspått ville han inte ge upp. Han ville leva mer.


Nu går våra tankar till hans barn i Norge. Till hans fru mittöver oss och alla de som kände Jan. Livet är ibland grymt, döden är grymmare. Men ibland en befriare.

Inga kommentarer: