Ut i vintern

Jag i vinter mundering. Så skönt
att komma ut!

Hundarna. Älskar dem!

Jag har upptäckt att jag går bättre om jag går med hundarna direkt på morgonen istället för att vänta till lunch. Och nu när det är så mycket snö har jag tröttnat lite på vägarna här ute. Så idag tog jag en promenad  när jag lämnat barnen på dagis.Efter 30 minuter fick jag sällskap av min kusin Neli. Samtalsämnet blev mat och näringslära. Det blir aldrig tråkigt! Mat kan man prata hur länge som helst. Men innan jag träffade henne så var jag med om flera positiva händelser. Jag har alltid hundarna lösa. Och Pluto är ju en amstaff, och alla gillar inte dem. Många är rädda för dem. Men två  två gånger kommenterade folk jag träffade att det var så fint att jag hade sån pli på mina hundar. Två gånger lyfte olika  pensionärer på hatten, log och nickade mot mina hundar. Det är faktiskt roligt.Jag blir glad av berömmet. Även om jag inte kan se att de är så himla annorlunda mot andra hundar så blir jag ändå glad. Speciellt när de glada utropen gäller Pluto. Bobbo är ju en charm magnet i sej själv så det är klart att folk reagerar, men Pluto är inte så särskilt söt längre. Han är inte liten och gullig som förut. Nu ser han ut som en sån kamphund, i mager variant, som alla pratar illa om. Men jag måste säga att de flesta reaktioner, sen jag fick hem honom, har varit positiva.

Lite träning och bus på varje promenad måste det bli.

När jag sedan åkte hem slog det mej att jag lever i paradiset. Inte undra på att man blir glad när vägen hem och till stan är så vackra. Tog en bild medan jag körde, så jätte bra är den ju inte, men ville ge en glimt av min syn varje dag. Sånt får mej på bra humör. Nu ska jag fortsätta plugga!

Vägen hem, snöig och fridfull