Julstök

Smällkarameller, öppnas när min guddotter kommer
på julaftons fm. Inuti gömmer sej godis, precis som det ska

Bara en mormor eller farfar kan uppskatta
en sån här present. Men barnen hade kul och jobbade hårt

Natten har lagt sej. Alla paket som kan slås in är inslagna. Dagen har ägnats åt att inhandla det sista. Sju affärer på fyra olika ställen på mindre än 3½ timme med tre barn. Utan att direkt stressa. Vad sägs om det? Det blev lite akut på slutet när Lilla N var så trött och ledsen att hon inte orkade hålla sej själv uppe. Då ville jag skynda på. Lite sena blev vi dock hem. Grannarna väntade på att vi skulle komma så att de kunde pyssla med oss. Men väl hemma lagade jag ärtsoppa och pannkakor och gjorde egen varm sylt. Den är så gudomligt god! Efter det målade vi keramik i form av hjärtan, koppar och en skål. Vi gjorde egna tvålar och Stora A var så koncentrerad att det var en fröjd att se honom. Min egen mittimellan dotter kunde inte somna för att hon var så glad över att ha målat kopparna. I morgon, eller tekniskt blir det ju idag eftersom klockan är över ett på natten, ska vi bränna dem och paketera dem. Tvålarna har lagts ner i fina presentaskar och det luktar starkt av vanilj i hela huset. Eller är det om min händer? Jag tänker på alla människor som hånar julen. Som nu fnyser åt mina tilltag att göra egna julklappar och göra smällkarameller. Som om det vore för att jag måste överbevisa någonting. I år har jag inte skickat ett enda julkort. Jag har inte lagat eget julgodis. Jag orkade inte besöka tomten i skogen. Och jag har heller inte varit ute och huggit min egen gran. Saker som jag annars alltid gör. Men i år kände jag inte för det. Jag kände för att göra andra saker. Och då gjorde jag det. Jag har så svårt att förstå de här personerna som kastar fula gliringar. Hävdar att andra (jag) är offer för julhets. Nu är det ju ingen som sagt det rakt till mej. Det är mer hur man läser och hör på bloggar och TV program där människor som jag hånas över att vi älskar julen. Det är synd och skam tycker jag. Julen blir vad man gör den till. Vill man inte vara med, hoppa av då. Det är väl inte så svårt. Jag vågar vägra halloween!

Paket till barnen, Jag är lika upphetsad som de.

För mej är julen en tid då man firar med familjen. Familjen som man bryr sej om. Visserligen har jag teoretiskt en väldigt stor familj; 5 fastrar/mostrar/farbröder en tolv kusiner eller så och kusinbarnen är väl uppe i ett 15;tal och även några av dessa har börjat yngla av sej. Men min kärnfamilj är ganska liten. Och det är den jag firar med. Nu har vi fått struktur på våra jular. Och det känns bra. Jag får träffa min familj. Jag får träffa min chilenska familj. Jag får vara med den familj jag själv skapat. Vi äter gott, umgås i flera timmar och äter igen. Jag får ge dem gåvor som jag vill ge och jag får gåvor som jag faktiskt önskar mej. Jag kan inte se vad det skulle vara som är så hemskt med det? Handla mat måste jag ju göra ändå. Om jag målar ett kort eller gör en tvål, vad spelar det för roll. Jo, lite mer pengar går åt till att köpa presenter. Men jag skulle kunna säga ifrån till  4 familjer att nej jag har inte råd. Men jag uppskattar dem och vill ge dem saker. Alltså köper jag vad plånboken har råd med. Laga mat gör jag varje dag, så vad är skillnaden på julafton? Att det är några munnar till att mätta, men det hindrar mej inte i vardagen att bjuda hem folk. Att jag fram emot kvällen får pysa ner i soffan, släppa taget om allt. Bli serverad, får avlastning av ett tjog famnar som leker och torkar rumporna på barnen. Jag älskar julen. Jag tycker det är den viktigaste högtiden. Alla delar inte den åsikten. Och jag respekterar det. Jag bara önskar att alla kunde se det fina som jag ser. För då tror jag fler skulle vara gladare och lyckligare.