Idag ställdes jag inför ett dilemma. Ett svårt beslut och jag visste inte vad jag skulle göra. Allt kom liksom på sin spets. Och jag fick välja. Tack och lov har jag kloka människor omkring mej som stöttar mitt beslut. Jag behövde bekräftelse på att jag tänkte rätt. Jonna blev min livlina i den akuta situationen. En kvinna med stil och intelligens, sånt diggar jag. Sen stöttade Marcelo mej och det känns också bra. Han är ju min livspartner. Och även om jag gör det här ensam, så gör vi det tillsammans. Jag ska inte lämna in min uppsats på torsdag. Jag väntar. Jag kommer inte få min lärarexamen i januari. Istället får jag vänta någon månad. För jag kommer gå upp med uppsatsen i slutet av februari. Ett nederlag. Men jag tror att det kan bli en högvinst. För det jag lämnar ifrån mej är också det som jag kommer söka doktorand tjänster och forskartjänster på när jag så småningom behagar. Det jag lämnar ifrån mej på torsdag är forcerat och inte tillräckligt bra. Jo bra nog att bli godkänd men det saknas några stäpp för att ha den sista höjningen. Och nu får jag tiden. Den dyrbara tiden. Den som kan sätta lim på pusselbitarna, som min handledare beskrev. Och nu börjar det kännas bra. Jag vill någonting med den här uppsatsen. Den ska publiceras. Finnas därute för alltid. Klart jag vill släppa iväg något jag är stolt över. Inte något som jag lyckats få ihop.
För att fira de här extra veckorna gick jag hem och plockade i ordning på disken och tvätten och alla papper! Alla dessa papper! Sen ska jag fira med att sova i natt. I sängen. Och lägga mej skapligt. Kanske en kopp té och knäckesmörgås också innan sängdags. Jag misslyckades, och 1000kg har lyft från mina axlar. Nu kan jag göra om och göra rätt!
3 kommentarer:
Hejja Åza! Jag tror oxå att det var rätt val, du ska ju kunna vara stolt över detta arbete länge och då ska det kännas helt rätt annars är ju allt slit förgäves! Du är smart du!
Kramiz från en mindre smart kusin... (fast jag försöker vara smart och lyssna på kroppen men jag hör visst väldigt dåligt...).
Du är inte mindre smart! Det är ju inte ditt fel att din kropp lider. Du är bara skapt så. Skyll på din mor och din far, det är deras fel!
Ja stressnivån sjönk 3000% igår kan jag lova. Nu kan jag börja bli människa igen. Vi syns snart för snart är det fredag!
Mycket klokt beslut!
Kan vi inte hitta på något kul tillsammans med barnen någon av dagarna? Alfred går också på jullov där den 20:e. Kanske någon dag den veckan?
kanske gå på en liten picknick tillsammans. Varm choklad, glögg och lite smörgåsar :)
Kram från din granne.
Skicka en kommentar