En jultanke i efterhand.

Julafton är över. Ett slagsmål över ett ben mellan Bobbo och Pluto har varit det enda som grumlat vår dag. God mat och de bästa presenterna på länge. Vi fick ett Wii spel och jag fick fitness med bräda. Jag har en lydig pojkvän. Tjejerna är vakna fortfarande, Marcelo börjar jobba om fyra timmar. Han är jätte jätte trött. Jag ska ge hundarna mat, ta av linserna, slå på TV;n och mysa med mina döttrar en stund. Jag tänker på min granne. hon har just firat sin första jul utan sin älskade Jan. Jag tänker på Nikki som firat sin sista jul som liten. Om ett par månader blir hon mamma trots att hon inte själv börjar gymnasiet. Underbart med en liten till men tufft för henne och förhållandet hon har med sin Oscar. Mina tankar går till kusin Totte som firar sin första jul som pappa. Efter år efter år av kämpande. Visserligen har han varit bonuspappa i flera år och han älskar Kim. Men det går inte att komma ifrån, det är nåt särskilt att vara den enda pappan. Mina rädslor går till farmor, som valt att fira sin jul ensam i stillhet i sitt lilla hus. Hon orkade inte åka någonstans. Hon börjar bli gammal. Det börjar synas. Men mest, har jag kommit på mej själv, att tänka på min kusin och hennes dotter. Det är drygt ett år sedan pedofilen dömdes, om några månader kommer han ut. Jag lider så oerhört mycket med familjen. Kanske går tankarna extra mycket till dem eftersom jag läser en bok om en flicka vars beteende likanar min kusindotters. Men jag funderar mycket runt min egen roll. Att jag inte vet vilken fot jag ska stå på. Ska jag göra mer? Tvinga mej på dem? Stå tillbaka låta tiden utvisa? Hade jag trott att hon inte hade föräldrar som stöttade henne hade det varit lättare att domdera på. Men hon har en mamma som kämpar sej grön och en pappa som finns där. De gör allt de kan. De vet bättre än jag vad som är bäst för henne. Men den smärtan familjen känner, inte bara hon eller inte bara min kusin utan de alla, den berör mej. Och idag, glädjen och familjens dag har jag tänkt extra mycket på dem. Mina tankar gör varken till eller ifrån. De hjälper ingen. Men kanske kan de så ett frö hos mej själv. Kanske det kan starta en handling som gör skillnad. Vad vet jag? En julafton är över. Många barn har dött idag. Många har fötts. Någon har olidligt ont just nu och tomten har flugit bort över taken. Miraklets dag är förbi. I morgon är det som vanligt igen. Om några dagar rustar vi för fest. Nyåret ska firas in. Nya tag. Nya löften. God natt världen. Visst måste vi kunna göra skillnad?