Åhh, jag är så glad. Eller nervös. Eller rädd, eller... shit vad känslor det är som rasar i mej just nu. Jag törs inget säga, för jag är rädd att det ska försvinna. Det är som om jag står på toppen av en klippskreva och balanserar på ett ben medan jag ser mej själv ligga död på botten. Tiden rullar iväg och jag vet inte var alla timmar tar vägen! Just nu är jag försiktigt glad i allafall. Nu väntar jag på ett telefonsamtal. Jag väntar på min sambo som ska byta tändstift och jag väntar på att Kristin ska bestämma sej om hon ska komma hit idag. Livet är härligt. Pirrigt. Nervöst och VÄLDIGT skrämmande!