Trubbel i paradiset

Jag har lyckats med konststycket att få flera av förskollärarna på mina barns dagis att börja gråta och bli ledsna. Känns nästa som när jag gick i skolan. Men förlåt, det är mina barn de lajjar med, då lajjar de även med lejonmorsan! I veckan hann jag inte ens få av Lilla N kläderna innan jag fick ta min son och lämna förskolan. Han ville inte vara kvar. Halva föräldramötet missade jag sen på kvällen eftersom jag satt i möte med personalen. Är det nåt jag inte accepterar så är det när mina ungar kommer i kläm. Jag ska inte gnälla allt för mycket på dagiset. Personalen är bra. De kan inte göra underverk, bara sitt bästa och ibland kommer det in barn som inte kan låta bli att vara allt annat än snälla. Men jag godtar inte ursäkten. Det är personalens skyldighet att göra alla barn trygga. Och mina barn är faktiskt snälla och delar av dem är väldigt mogna och förstående. Då ska inte de känna sej svikna av personalen. Nu väntar jag på förbättring och gladare leenden hos mina barn. Det började ju bra idag (inte) när tre ungar spottade i kapp på mitt barn.....nästa vecka är en ny vecka. Vi får väl se om nån bryter ihop då med. Jag kan meddela världen att det inte kommer vara jag!