Jag är inte så jätte bra på att ta beröm. Samtidigt vet jag att jag har styrkor som imponerar andra. Jag vet att jag är kompetent, kunnig och ganska bra på många av de saker som jag gör. Men vissa saker kan jag inte navigera igenom. Jag kan inte själv bedöma om det är bra eller dåligt.
Hela mitt liv har jag lidit av prestationsångest. En enorm prestationsångest. En dag beslöt jag mej för att skippa den och bli en glad medelmåtta istället. Jag kommer aldrig bli bäst på någonting. Det finns alltid de som är bättre. Och det kan jag ju gråta över eller välja att ha roligt ändå. Jag har valt att ha roligt. Så det är ok att vara en medelmåtta. Vi är många och vi brinner för saker vi aldrig blir riktigt bra på. So what? Så länge det blir bra nog så duger det.
Just nu håller jag ju på med en forskning. Jag fattar INGENTING! Om nån frågar mej så sitter jag mest och vrider på huvudet och undrar hur sjutton de andra i gruppen kan förstå, vara så smarta och på en helt annan nivå än mej. Vi har ju gått samma utbildning! Varför är jag inte lika bra som dem? Den forskning jag bedriver är rolig. Riktig rolig till och med. Och ska sanningen fram så är det än så länge ganska enkelt. Jag känner mej så hemma i det jag gör. Skorna passar direkt liksom. Då måste det vara nåt som är fel. För det ska vara svårt.
I dag hade jag möte med min handledare. Jag hade inte lämnat in någon text istället var det intervjuguiden som skulle debatteras, och jag ville visa på hur jag tänkt mej arbetet. Jag fick så mycket beröm. Det blev nästan löjligt. Jag visste inte vad jag skulle säga. För jag fejkar ju runt på mitt lilla sätt. Om det sen är bra eller inte, det har inte jag en aning om. För jag har inga referensramar på vad bra och dåligt är. Hon anklagade mej till och med för att vara förberedd. Jag känner mej som en stor tom brunn efter det besöket. Jag hade laddat så hårt för att lyckas fejka mej igenom och låtsas vara kompetent att jag blev helt slut av att inte behöva fejka. Mina teser håller. Jag har arbetat i rätt ordning. Jag har tänkt på rätt sätt. Jahaaaa....... Hurra?
Såklart väntar jag inte samma snälla omdömme när texterna trillar in till henne om två veckor. Den dyngsmällen rustar jag mej för nu.....först ska jag bara göra det jobb jag lovade mejla över för kommentering i natt. Så att jag hinner ändra på den innan mina formella intervjuer på måndag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar