Funderingar om livets stora och små ting. Mycket barn, mycket häst och en del hund. Träning, vikt, sjukdomar orättvisor. Lite politik och en del jobb. Kärlek, vänskap, konflikter och lycka det är vad den här bloggen handlar om.
Translate
lördag 2 oktober 2010
Skogspromenad
Jag och min minsta dotter har fått till vana att traska ut i skogen själva med hundarna. Idag hade jag väntat mej lite mer sällskap, i allafall av mina äldre barn, men jag blev ratad. Att komma ut i skogen och lyssna på fåglarna medan hundarna rasar fram i snabb fart medan Lilla N snattrar om sniglar, svampar och bajs är helt underbart. Mossan är djupgrön överallt och stigarna i bland knappt synliga. En gång har jag sett en människa i skogen, vid ett par tillfällen har jag hört en av grannarna när hon vallar runt på sina tre hundar. Det är meditativt där ute. Människans spår syns men ändå känns skogen så orörd. Jag funderar på att tälta där nästa sommar. Bara jag och hundarna. Ta två dagar att meditera och andas natur. Dock är jag ganska lycklig över att Lilla N ständigt frågar när vi ska ut i skogen. Hon gillar att gå där och filosofera med sin mamma. Vi två får vår egen tid. De andra barnen huserade i dag hemma hos grannen Stora A. Förra gången var de hemma och tittade på film, en annan gång var de iväg med sin farbror. Promenaderna är till för att hundarna ska få komma ut och röra på sej. För att Pluto ska träna upp sin smidighet och hitta balansen i hans kropp. Men när jag och min dotter är ute så blir faktiskt huvudsyftet våra samtal. Att vi får umgås hon och jag. Utan störande stora syskon. Jag älskar vår skog, våra promenader och att hitta syret i naturen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar