Villrådig

Det är lite tufft just nu. Människor jag bryr mej om som inte mår bra. Såklart är det jobbigare för dem. Men det är nästan så att jag blir arg på dem, på läkarna, på livet för att de inte kan få vara som de är. Nej istället ska det bråkas. Bli mer..... jag vet inte hur man handskas med sånt här. Jag blir frustrerad. Jag skräms. Förhoppningsvis rider vi ut den här stormen också. Förhoppningsvis blir det bättre, blir bra igen. Men å andra sidan är det inte självklart. Det kan bli värre. Och värre. Men en sak i taget. I morgon är det min tur att nysta i härvan. Vi försöker att dela upp det i familjen. Alla står vi lika lamslagna. Men i morgon är det min tur. Och jag ska försöka göra ett bra jobb...... vad det nu är?