Min son har vuxit!

För ett år sedan hade jag en nervös och osäker liten kille som började på frita. Allt var nytt för honom och han kämpade och kämpade för att inte var rädd, inte springa efter mej. Han ville så gärna vara stor och klara det som de andra fixade. Hårt kämpade han mot tårarna i ögonen. inte gråta. Inte längta efter mamma. Det var ett år sedan. Den här sommaren vinkar han adjö när jag sitter i bilen. Han är lugn, trygg och vet vad han ska göra. Varje dag får jag höra om hur han spelar innebandy på rasterna, varje dag hittar jag honom inne, vid bordet, pysslandes när jag hämtar honom. Vilken skillnad på ett år! Han fortsätter göra det han tycker är roligt, oavsett vad hans vänner gör. Han skojar med grabbarna, leker med tjejerna och pysslar när han vill ha en lugn stund. Jag hoppas jag kan släppa oron jag har runt honom. Konflikterna han hamnar i, tårarna han gråter för att han känner sej orättvist behandlad. Han är så fin min son. Så fin och så skör. En känslig kille som alltid ställer upp för sina vänner och försöker förstå de tysta sociala reglerna. Samtidigt så stor, förståndig och kärleksfull. Jag vill inte ändra på honom. Jag vill att han ska fortsätta ha de kvalitéer han har, även om det ibland blir så fel. Samtidigt kan jag bli så arg. För jag vet hur en del i min närhet har försökt att ändra mej, klagat på mina fel, kastat skit, sårar....... jag hoppas aldrig han får sånna människor runt sej. Människor som får honom att tvivla på sej själv. Jag ser mej själv i honom. Inte samma svagheter som jag har, men klumpigheten. Och varför ska människor vara så himla perfekta så att de inte ska klampa folk på tårna? En del tår är väldans stora! Klampar man får man be om ursäkt och gå vidare. Men vissa har förstås svårt att säga förlåt..... vad jag vill ha sagt är att jag vill ha större tolerans. Större tolerans för människor som är lite burdusa, råkar säga fel saker, som råkar vara på ett sätt som  kanske ibland baktas lite udda. Gör man sen fel ska det vara lätt att säga förlåt. Varför ska det vara svårt att säga förlåt? Jag vill inte att andra ska föröka ändra honom. Han är så himla perfekt på så många sätt! Just nu glädjer jag mej åt att han vuxit så mycket på ett år. Mognat. Åh vad jag älskar honom!