Träningen är igång

Nu har jag kommit igång med träning. Och jag kan inte påstå att jag tycker att det är så himla roligt..... Jag som alltid älskat att träna! På morgonen försöker jag komma ut på en powerwalk tillsammans med hundarna. Tisdagarna springer jag och Lilla N tillsammans ca 2,5km. Inte jättelångt men oändligt för mej som inte alls gillar att springa. Jag tränar med Wii några gånger i veckan och det ger stabilitet i små musklerna och lite träningsvärk. Den här veckan kommer jag få till tre pass på gymmet. Och det gör ont. Ont, ont, ont. Kanske är det därför jag inte hittar inspiration till träningen? Eller så kan det bero på att jag har ett kort på ett gym som jag inte riktigt, riktigt gillar? Hur som helst så vet jag att när väl endorfinkickarna sätter fart så kommer jag inte kunna vara utan träningen. 

Jag läste på Millas blogg att hon blivit beordrad träning för att inte hennes kropp ska vara helt slut om ett par år. Anna blev beordrad träning när hon fick diskbråck. Jag fick också träningsförpliktelser när jag blev dålig och Linda likaså när hon bröt ryggen. Träning är inte något man bara ska göra för att det är kul. Träningen, enligt mej, är till för att livet ska bli roligare. Man blir friskare, starkare och håller längre. Mina bekymmer kom ju efter några års uppehåll från träningen. Nu vill jag hitta tillbaka. Och det känns som jag faktiskt är på gång.....