Translate

onsdag 8 augusti 2012

Ett litet steg i taget





Pluto var hos veterinären igår. Han skjuter lite rygg när man tar på honom så jag ville bara kolla så att han inte har ont på riktigt. Sedan har jag funderat lite runt hans tänder. Veterinären blev lite smått lyrisk över min Pluto-boy. Så till den grad att han inte skrev en räkning! Tack för den! Ont i ryggen...nej. tänderna...FINA! Det firade vi med att åka till klubben för att träna lite hinder och uppsitt.




Pluto mojjar på uppsitten. Jag vet inte riktigt hur jag ska få till dem. När han gör som han ska är det tveklöst 10. Men annars är det knappt en 7:a. Med god hjälp av några 
köttbullar och hårda bustag fick jag till det flera gånger. Kanske har jag hittat nyckeln till hur jag ska fortsätta träningen???? På torsdag är ju tanken att att vi ska testa lydnads 2:an för första gången. Vi tränar ju inte hoppet så ofta så jag passade på när vi ändå var där. Det gick väldans bra.inte perfekt. Men bra. Och det var en sån härlig känsla! Kanske, kanske vi kan närma oss de poäng som behövs för ett första pris. Om en månad är ju tanken att vi ska starta på riktigt. Lite nervöst känns det allt! Kan inte komma ihåg att det var så här med Bobbo. Han flöt liksom igenom de första klasserna utan ansträngning. Undra hur jag kommer komma ihåg den här tiden som är nu, när Pluto är tio år....

Vi fortsatte att träna agility. Jag körde mycket handling och speciellt när han hoppar från mej och behöver svänga. Han har en viss tendens att fortsätta full fart framåt. Jag testade även slalom, och det satt lite bågar på den så jag lät den först och den sista vara kvar. Vi fick traggla länge innan det föll på plats. Han ökade farten till slut och började studsa lite istället för att lunka genom slalomen. Ett litet, litet steg i taget tar vi för att förbättra oss. Ibland känns det tröstlöst. Att inget händer, vi står och stampar. Framförallt är det mitt egen tillit till min förmåga som sviktar. Jag känner att jag inte har verktygen i lådan. Jag är för dålig helt enkelt. Men jag lär mej jag med under den här resan. Och känslan när det går lite skapligt är underbar. Vi bygger broar Pluto och jag. Det märks även när vi inte tränar. I vår vardag. Som idag när han återigen blev osäker på Bobbo och reste ragg, fast Bobbo verkligen inte gjorde någonting, och gick stelbent. Då skickade jag iväg Pluto ut på gräsmattan och skällde ut honom. Förra gången var han påverkad. Nu höll han sej borta i 30 sekunder och berättade sedan att han var lugn igen. Allt var bra. Bobbo var ofarlig igen och Pluto kom raka vägen till mej och pratade. En cool känsla.

Det skulle vara så häftigt att prestera med Pluto. Målet har varit att komma upp i eliten i lydnad, att hamna i klass 2 i agility- och hopp, och att starta i klass 3 i freestyle, kanske htm, med godkända resultat. Det är målet. Dit skulle jag vilja nå. Ett litet steg i taget. Ett litet steg i taget. I dag gick hoppet bra.....

Inga kommentarer: