Fotbollsmorsa

Jag skriker som besatt. Applåderar så att handflatorna glöder. Ibland hoppar jag upp och ner längs sidlinjen. Jag river mej i ansiktet när fel lag gör mål. Ja, jag är en fotbollsmorsa. Vet inte om jag alltid är den bästa, men jag är alltid engagerad. Pinsam? Jag? Blir jag hyschad på? Det har jag inte tid att ta reda på. Jag är fullt upptagen att berätta hur underbara de är på plan. För såklart skriker jag inte negativa saker. Jag är uppmuntrande och ibland...... men bara ibland ( kanske 8 gånger per match) 
ropar jag åt dem vad de ska göra. Och aldrig säger jag någonting negativt. I regn, kalla vardagskvällar eller heta sommareftermiddagar står jag på träningsplan för att Stora och Mittimellan N ska få träna. Visserligen brukar jag ta tillfället i akt att träna hundar eller ta ett varv i spåret. Men snällt steker jag pannkakor till dagar som denna då det är  en fotbollscup ( heter sammandrag numera) som upptar
 mer än halva dagen. Jag tvättar fotbollskläder, fotar och hejar. Så nog är jag engagerad och visst har jag rätten att kalla mej fotbollsmorsa!

Ps: I dag vann de två matcher och förlorade en. Heja Stora N!