och tog sin rättmätiga plats bakom Bobbo. Väl inne i skogen blev han som en valp igen, Pluto. Återigen blev han den lilla hunden som lärde av den äldre och mer erfarna Bobbo. Bobbo är en skogsmaskin. Han rör sej tyst och smidigt i skogen. Han är graciös och hoppar över ris och springer under snår som om han vore ett skogsväsen. I dag hoppade Pluto i hans fotspår. De rusade runt som galningar och njöt av att få springa, springa, springa. Det såg precis ut som om Pluto ville lära sej av Bobbo var man ska sätta tassarna och hur man ska tänka när man rusar fram i vild fart. Pluto är mycket smidigare än för ett år sedan, men han kommer aldrig bli en Bobbo. 
När de ändå rusade runt och råkade komma en bit bort passade jag på att hoppa in några meter från spåret för att gömma mej under ett hav av ormbunkar. Jag vet att jag inte lurar Bobbo, men Pluto är inte riktigt lika bra på att hitta mej. Mycket riktigt, Pluto märkte först att han tappat kollen på mej. Han galopperade tungt förbi mej ute på stigen. Några sekunder senare kom även Bobbo och flög förbi på snabba ben. Det roliga var att Pluto som låg först tog lukten av mej på vinden och tvärvände innan Bobbo hunnit skvallra var jag var. Bravo Pluto! Bobbo tog mej hundradelen efter och belöningen blev lite bollkastning. Vi forsatte vår promenad och det blev en riktig härlig skogstur där i mörkret. Jag har gått alldeles för lite i skogen på sista tiden. Den väg vi tog idag har jag inte gått sen i maj och det märktes, stigen var helt igenväxt så jag hade svårt att hitta den periodvis. Det var otroligt skönt att komma ut just i naturen den här kvällen. Kroppen kände fräschare och jag behövde syret och 
upplevelsen. Jag hade bara mobilkameran med mej och det var ganska mörkt ute. Bobbo var dock lyckligare än på länge. Han älskar verkligen skogen och vattnet. Det kommer bli mycket av det under nästa år. Då ska vi ägna tid åt att bara göra saker som han älskar. Hans pension ska bli hans bästa stund i livet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar