Det är söndag. Jag har nyss vaknat. Jag har typ skrivit två inlägg på hela veckan. Jag saknar min blogg. Jag saknar tiden att sitta i en liten dator-bubbla och skriva av mej och få reaktioner från er som läser. Nu försöker min yngsta dotter med alla medel att få min uppmärksamhet, men nej, nu är det min tur att ta ett par minuter och skriva! Så det så!
När Januari nalkades hade jag ett sånt driv, en sån lust, kände att nu var förändringens vindar på gång i mitt liv. Nu skulle jag kunna komma igång. Så missade jag kursen och dammluckan föll igen. Samma mönster som varit de sista åren skulle upprepa sej. Problemet är bara att kroppen säger ifrån. Alla kosmiska gudar och krafter därute styr min kropp att göra det som är rätt för mej. De utmanar mej och meddelar att jag tryckt på paus för länge. De har tillåtit mitt jag ska bara.... alldeles för länge. Det är dags att verkställa mina planer och drömmar. Problemet är bara att jag vet att jag måste genomlida det som jag måste göra nu för att jag ska kunna göra allt det där jag vill...sen. Så frågan är vad jag ska lyssna på? Hur ska jag lösa det här? Mina vänliga andar runt mej försöker hela tiden presentera lösningar på problemet. De visar upp alternativ mitt framför näsan på mej. Jag har bara inte fattat det. Men nu när jag har börjat förstå så kommer debatten mellan förnuft och känsla. Jag vet helt enkelt inte vad som är bäst för mej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar