Dagens Pluto

Moppen går aldrig mer att använda.

Det var inget roligt att komma hem sista arbetsdagen i veckan. Det knyter sej i magen bara jag tänker på det. Så fort jag klev ur bilen hörde jag Pluto skälla. Det är inget ovanligt, men skallet lät som ett rop på hjälp. Lite desperat. Av någon anledning ropade jag hans namn och tonen blev lite mer annorlunda, som om hoppet fanns kvar. Jag rusade in med onda aningar. Skallet lät liksom från fel del av huset. I dörren mötte Bobbo mej. Men jag hann knappt hälsa på honom innan jag kastade mej in i vardagsrummet och till barnens dörr. Och mycket riktigt Pluto var inlåst i barnens rum. När jag öppnade dörren for han ut som en skållad råtta. Han gled på vårt fina ekgolv som den tecknade Pluto. Benen rörde sej åt ett håll men han själv gled åt ett annat. Han tittade på mej full av lycka men kastade sej ut genom den öppna ytterdörren. Sedan kom han in igen och var så glad från att ha blivit räddad från sin ofrivilliga isolering. Att han oavsiktligt blivit instängd i barnens rum är kanske inte så farligt. Det var ju inte så många timmar. Men när jag öppnade dörren slogs jag av en stank som var vedervärdig. Urin låg över hela golvet. Kiss luktar illa annars, men koncentrerad urin. Kiss som kommer från rädda individer har en helt annan lukt. Rummet stank rädsla, ångest. Jag har hållt på med djur tillräckligt många år för att känna skillnaden. Och Pluto har kissat inne förr, aldrig har det luktat. Aldrig. Förens nu. Trots att jag skurade golvet tre gånger, vädrade i flera timmar luktar det fortfarande i rummet. Skurmoppen var jag tvungen att kasta ut. Lukten från urinet var så stark att tvättstugan blev omöjlig att gå in i. Jag får köpa en ny idag.



Jag lider så med min älskade vovve. Vad har han gått igenom under de timmar han var ensam? Vilka spår har hans tidigare liv egentligen lämnat i honom? Eller var det bara rädsla för att vara ensam? Vi har tränat litegrann här hemma med att separera hundarna. Inte så mycket som det skulle behövas men lite. Och han brukar skälla och yla ett par minuter, vara lite orolig, innan han lägger sej. Jag tycker så synd om honom. Turligt nog är han sej själv igen nu.