Lite trött

Det är bara att erkänna; jag känner mej rätt nerslagen. Den här terminen som bådade så gott känns nu som en lång sträcka av att simma för överlevnad. Förutom mitt jobb, min uppsats, mitt liv, politiken ska jag nu plugga en halvtid spanska också. Helt plötsligt försvann alla nätter fram till sommarlovet. Helgerna fram till mars var väl fyllda ändå av studerande, men nu kommer det aldrig ta slut. Det känns som jag måste ta ett andetag och hålla den alldeles för länge. Sova får jag inte heller. I dag avr jag en dålig mamma när Lilla N låg i sin säng och skrek på mej. Jag hade äntligen somnat, i min säng, skapligt tidigt, sen började mistluren. Jag vägrade gå upp. Till slut gjorde jag det ändå bara för att meddela min skrikande dotter att hon hade två val. Sluta skrika eller komma upp och gå in till oss. Hon valde att ligga kvar i sängen och vråla. Då skrek jag tillbaka. Jag fattar inte hur resten av familjen kunde sova vidare! Marcelo vaknade dock av mej och fräste att jag skulle få mitt hysteriska anfall i ett annat rum. Sen somnade han om. Ursäkta vad är det som säger att det är JAG som måste ta vår dotter. Jag är rätt säker på att han var med och tillverkade den modellen. Och det inkluderar skriket. Jag skapade inte det själv! Till slut gav jag upp. Jag hämtade henne. Då hade hon bajsat i blöjan. Det var därför hon vägrade gå. Byte av blöja och tröstande i tio minuter så somnade hon om, och här sitter jag klarvaken.

Då kan man ju fråga sej varför jag inte tog upp henne första gången. Tro mej jag har gjort det misstaget. Det fick jag ångra i två månader. varje natt efter det så vägrade hon komma till vår säng själv när hon vaknade. Jag skulle prompt hämta henne. Vilket resulterade i just samma summa vi har nu. Alla sover utom mamma.

Hela mitt liv har jag lidit av sömnstörningar. Periodvis lider jag av sömnlöshet. Då går det månader med mindre än tre timmars sömn per dygn, gärna upphackat i tre, fyra olika perioder. Periodvis lider jag av problem med att somna. När jag väl sover så går det bra, men jag somnar ju inte. Och med inte somna, menar jag att  sömnen infinner sej en timme innan det är dags att gå upp, eller vid fyra på morgonen. Inte alltid en bra kombination med skola och arbete. Jag har en tre, fyra andra varianter till men alla går ut på att jag sover alldeles för få timmar. Summan av kardemumman är att jag kan inte sova en halvtimme , vakna och sen tro att det går att somna igen. Det går inte. Så nu kommer jag att vara vaken till tre eller nåt, och vara super trött när klockan ringer strax efter fem i morgonbitti. Eller i dagbitti, klockan har passerat tolv. Därav vill jag heller inte få de närmaste veckornas sömn förstörd av en ilsken, vaken Lilla N som vill att jag ska bära henne till vår säng. Nu när hon äntligen går själv mellan rummen.

I dag hade hon en anledning att skrika. Och därför gjorde jag fel. Jag bad om ursäkt. Hoppas det räcker. Nu sover hon bredvid mej i soffan och jag får roa mej med halvtaskiga serier ett par timmar framöver. I morgon är sista arbetsdagaen. jag och sonen längtar till lördag och sovmorgon.