Umgänge

Veckan går på från morgon till kväll. Det är inte alltid lätt att få till umgänge med alla jag skulle vilja träffa. Den här veckan har jag ändå lyckats få behövlig tid med bästaste Jonna. Min enda vän utan barn. Det är balsam på själen att få sätta sej i hennes soffa med en kopp te och prata om allt. Allt. Utan barn. Utan måsten. Bara få vara. Vi får till det kanske en gång i halvåret. Däremellan träffas vi och tränar hund, oftast med mina tellingar i släptåg. Men i torsdags fick jag Jonna för mej själv. Bara jag, mina hundar, Jonna, soffan och te. Det är oslagbart. Marcelo somnade i Stora Ns säng när han skulle söva barnen. Jag fortsatte fika på. Och prata. Förutom stunderna med mina barn var det höjdpunkten på veckan.

Nettan, min älskade vän

Jag trodde jag skulle få lite egentid med min bästa vän Nettan också. Så blev inte fallet. Lilla N vägrade vara hos sin älskade pappi (farfar) så hon fick följa med medan de två stora var hos varsin kompis. Nettans hus var fyllt med testosteron. Det luktade av man och hund så fort jag klev innanför dörren. Badrummet luktade manlig duschtvål. Lägenheten var fylld av långa manliga könshormoner som tog plats. Överallt. Det tog mej en stund att vänja med vid detta nya. Nettans hem har bestått av Nettan, dottern och två tikar. Det har varit gott om plats, luktat kvinna och alla har varit i ögonhöjd. Nu såg jag saker i taket jag aldrig sett förut när jag var tvungen att höja blicken mot de långa männen som befolkade huset. Det var ovant. Nästan som att lära känna en människa på nytt. Kanske lite spännande. Men mest ovant. Ett konstaterande var på plats. Vi spenderar alldeles för lite tid i varandras sällskap och alldeles för mycket tid i telefonen. Jag bjöds på gott te och mumsig glass. Jag slängde käft med Pontus och insåg återigen hur mycket jag saknat honom. Jag hälsade på Johan och fick inspektera familjens nya utökade familjemedlem. En lång man. Tyckte om hans ögon. Det var över för fort. Jag fick inte nog av Nettan. Jag saknar henne för mycket. Besöket var ungefär som ett avbrutet samlag. Bra härlig början men lämnade mej otillfredsställd och med en lust som inte stillats innan det avbröts ( förlåt att jag jämställer dej med sex Nettan, men vad sjutton vi har blivit tagna för lesbiska förr så varför inte?).


I dag har jag haft nöjet att se mina barn röja loss alla leksaker hemma hos grannen. Mina barn slutade aldrig att kivas men det var en charm i det med. Både Pelle och Therese är så lätta att vara med så det är en fröjd att få umgås med dem. Vi båda mammor drömmer om en middag tillsammans, hon och hennes pojkar och jag med min brokiga skara. Jag hoppas våra män gillar idén lika mycket för jag har redan börjat drömma om den. Vad vi dock snabbt insåg var att de närmaste veckorna är fullbokade. Är det så här det ska vara att vara en familj i 2000-talet? Så möjligtvis blir det en heldag med våra familjer söndagen den 13; onde. Vi hoppas alla är friska då!