Ja, jag ska lämna en rapport om nyårs firandet. Jag ska berätta om strömavbrottet mitt i matlagningen när gästerna var på väg, om bordet som fick stå i duschen och om raketerna som blev vattendränkta. Men inte nu. Inte idag. Jag orkar inte hämta kameran helt enkelt.
I stället ska det här inlägget handla om att jag nu lämnat in min sista spanska uppgift. Om sanningen ska fram så trodde jag inte att jag skulle hinna. Jag trodde inte att jag skulle få till det. Nu är jag ju inte godkänd än. Och kommer inte bli det på en gång. Jag kommer få komplettera en hel del. Men jag hann lämna in i tid. Ibland förvånar jag mej själv. Hur sjutton fixade jag det här? Inte trodde jag att det var så komplicerat som det faktiskt var. Jag höll på att storkna när jag började läsa igenom uppgifterna. Jag trodde jag skulle dö när jag började skriva. Det gick inte alls. Jag hittade ingen fakta. Hade för dåliga källor och visste inte alls vad som förväntades av mej. Nu har jag vunnit en vecka. En vecka att skicka in allt det som behöver ändras. Ibland är målen inte större än så. I slutänden är det mina poäng som räknas. Min behörighet. Trots att jag gjort skolarbetet i panik har jag lärt mej så ofantligt mycket. Precis de kunskaper som jag ville ha men inte kunnat sätta ord på. Det har varit ashäftigt. Jag vill aldrig förlora den här lusten att lära. Den här glädjen som kunskap ger en. En trygg plattform, självförtroende. Jag älskar att plugga. Det hoppas jag kunna förmedla till mina elever. Om en vecka börjar jag jobba....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar