Min mor har fobi mot att prata i telefonen. Hon hatar att ta tag i saker som innebär hot. Hot är allt från att ringa om pass, sjukanmäla sej, ringa för att omboka besök eller att ringa till företag. Allting som innebär formalitet. Den rädslan passar liksom inte på henne. För i vanliga fall är hon tuff och kaxig. Men när det är dags att ta tag i något gråter hon som ett barn och kurrar upp i soffan. Varje gång det är dags att betala räkningar så sker samma förvandling. Rädslan för att pengarna inte ska räcka till förlamar henne och då betalar hon inte alls, och då kommer kravbrev som hon inte vågar öppna så då gömmer hon dem osv osv.
Jag märker att jag har samma aversion mot att sätta mej med räkningarna när jag vet att de är många. Och vi har många;
Dagis x3
Banken
Sophämtning
Vägavgift
Vatten/avlopp
Jet -bensinräkning för Marcelo
God el - el förbrukning
Telenor mobilen
Boxer - Tv kanaler
bilförsäkring x3
Barnförsäkring x2 (Lilla N har inte fått försäkrat sej än pga utredning)
Villaförsäkring
Hundförsäkring
E-on - el nätet
Telia - telefonen
Telia - internet
Radiotjänst
Bilskatt x3
Lensway - linser och vätskor
adlibris - studentlitteratur
Avgifter till diverse fritidsaktiviteter
Utöver detta inkommer det alltid något mer, som avgift för förarbevis till körkortet, hundtältet, p-bot eller nåt annat skit som dyker upp.
Ibland vill jag också krypa upp i soffan och gråta. Jag får en klump i magen. Jag blir rädd, nervös i flera dagar innan det är dags att ta i tu med skiten. Gärna skjuter jag på det en eller två dagar extra. Ändå räcker pengarna. Vissa månader är värre än andra, speciellt när det kom in räkningar på jord, grus och annat material på 20 000 eller mer. Då får vi snåla lite när det gäller våra dagliga kostnader. Men än så länge har vi inte behövt låna pengar av pappa eller nån annan. Så varför detta magontande och aversion mot något som går över när det väl är klart? Personligen tror jag det har att göra med den estniska genen. Den snåla genen som hatar att se pengarna rinna mellan fingrarna. Säkert är i allafall att jag ärvt min mors panik över dessa tråkiga ting. En annan dag ska jag berätta vilka dåliga sidor jag ärvt av min far. Det är humor det. Själv skrattade jag gott åt det häromdagen när jag satt i bilen och räknade upp allt jag inte gillar hos min far. Och samtidigt hörde Marcelos ord i mina öron när han klagar om samma saker hos mej......
Nåväl idag blev alla räkningar betalda. Nu är det en månad kvar tills nästa klump att växa upp i magen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar