En tur i hösten

Jag älskar ju hösten. Det är utan tvekan årets bästa årstid. Luften är frisk och sval, solen fortfarande varm, regnet fräscht och naturen vacker. Varje promenad med hundarna bjuder på någonting nytt och i går var det dags för katt konfrontation. Bobbo ÄLSKAR katter. De springer så fort och slåss så roligt, tycker han. På vägen till skogen har vi ett kattstråk och där kopplar jag alltid hundarna, för säkerhets skull. Så denna gång var de kopplade. Den gamla slitna figheterkatten kom emot med med krökt rygg och slutade alrdig med sitt ååååhhhhhjjjjjjj, åååhhjjjj, wuheeeee, wuheeee. Har aldrig hört en katt låta på det sättet. Visste inte om jag skulle springa eller asgarva. Pluto såg ingen humor i den grå, läskiga dvärgen utan gömde sej bakom Bobbo. Förhoppningsvis kommer jag inte ha samma problem med honom i framtiden, som jag har med Bobbo när en katt dyker upp. Tillslut kastade sej katten över Bobbo, och då blev det för mycket, Bobbo ylade av glädje och sprätte med hela kroppen. Han vet att han inte får, men han blir så glad och ville sätta efter den gamle. Faktiskt påminde Bobbo lite om hunden Ådi i Gustav serien. Jag är så glad och jag är utan hjärna!!! Ett ryck i kopplet och han blev lugn igen. Tur för koppel säger jag....

Det är dags för Pluto att börja inse vad det innebär att vara hund. När vi fick honom så hade han nog aldrig badat i en sjö. Det har vi bockat av. Han söker efter sin frukost i gräset varje morgon och har nu börjat fatta vitsen med leksaker. Pipisarna var han lite skeptisk emot till en början, men efter att Bobbo dödat ljudet funkar det jätte bra. Vi har börjat lite med sitt, ligg, stanna och vanliga kommandon. Men en hunds huvudsakliga uppgift är ju att använda näsan. Så därför har operation "nos" satt igång här hemma. I parti och minut gömmer jag mej i skogen när Pluto kommer för långt bort. Bobbo hittar mej på ½minut. Då platsar jag honom och ensam kvar är Pluto som förtvivlat rusar runt och söker oss med ögonen. Nosen kopplar han inte på överhuvudtaget. Så igår var det dags för föremåls sök. Visserligen söker han huvudsakligen med ögonen fortfarande men ett par gånger

så kom den där svarta saken längs fram i ansiktet till användning. Så stolt han var när han hittade bollen och kamptrasan. Även Bobbo fick söka. Dock lite svårare. Hans saker hänger jag upp i träd. Men det är ingen match för superjycken. Dock fick jag arrangera lite för att få letandet med på bild. Bobbo var lite för snabb. Ett par gånger till och jag tror att Pluto fattar galoppen! Mitt under promenaden började det superfina regnet strömma ner från himlen. Pluto älskar inte regn, han tycker att det är skönt att vara inne när vattnet hälls över hans rygg. Men även det har han börjat vänja sej vid,

så länge jag är med vill säga. Och i skogen går det inte att gömma

sej. Det är bara att fortsätta framåt och att njuta. Som det luktar, och vad mycket svamp! Älskar skogen!

Så här fin är min utsikt när hundarna är i koppel. Mina killar. De är så underbara att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Till och med Lilla N älskar Pluto mer än hon

älskar Bobbo, precis som sin storebror. Mestadels är dock hundarna lösa. Bobbo lite längre fram och Pluto lite

närmare mej. Resten av hösten ska bli riktigt spännande! Det är så mycket att träna. Så mycket att lära in, och om ett par dagar är det tävling igen!