Oliiiidligt trött

Jag känner mej knockad. Hela kroppen är orörlig. Det tog mej nära en timme att vakna i morse. Jag fick inte upp ögonen trots att Lilla N stod och hoppade på min mage och ropade att hon var bajsnödig. Det enda jag fick ur mej var ordet - Snart. En timme senare följde jag med på toa, då kissade hon. Var kommer denna trötthet från? På måndag börjar jag träna och hoppas få igång kroppen och hitta tillbaka till lite ork för det här är verkligen inte roligt. Just nu sitter jag och samlar kraft till att göra frukost. Göra i ordning barnen. Dammsuga. Sen ska vi upp till våra bästiga grannar och få äta hembakade äppelmuffins. Pappa och Grace har kommit hem från Spanien så de kommer och äter hos oss. Sen måste jag åka och träna hundarna en stund. Eller om jag tränar hemma efter en promenad. Det spelar ingen roll, men träna behöver de! Agility vore ju inte helt fel. Det är ju tävling snart. Men för att orka det måste jag skaka liv i min 33-åriga kropp. Hitta energin och andningen. Jag kan ta mej sjutton inte andas så jag syresätter kroppen ordentligt. Hur kan man i mitten av de 30 helt plötsligt förlora förmågan att hjälpa sin kropp? Konstigt. Kanske bäst jag lägger mej i sängen en stund och funderar på saken?