Translate

tisdag 28 september 2010

Mina fyrbentingar.


Idag har min minsta dotter varit på strålande humör, och helt plötsligt har hela dagen varit fantastisk!
Dock har jag glömt hur man lär in fot......så Pluto fattar inte vad jag vill att han ska göra. Bobbo har nog slitit nacken ur led. När jag belönade Pluto med att kasta bollen sköt Bobbo iväg som en kanon, men han var kopplad och for som en raket tillbaka när rycket i kopplet kastade honom tillbaka. Jag såg att han fick ont. Kanske dags för en tur till hundmassör? Det som börjar sitta i moment träningen med Pluto Boy är stanna och han är suverän på att gå från sitt till ligg och från ligg till sitt utan att röra baktassarna. Bättre än Bobbo någonsin varit... Men så var det detta fotgående...... Han sitter jätte fint vid min sida och tittar mej rakt i ögonen när jag säger "fot". Men problemen börjar när vi rör oss. Nåväl i morgon är en annan dag och då har vi en ny lösning. Hundarna har haft en toppen dag i solen. Vi har varit i skogen på nya spännande stigar, vi har kört lite sök, med mej som figurant, vi har tränat lydnad och altan dörrarna har varit öppna så de har kunnat springa ut och in som de velat. Dock låg de på eftermiddagen bredvid mej när jag satt och skrev på uppsatsen. På förmiddagen var jag i en grannkommun och samlade in material till min studie.



Nästa vecka blir ett eldprov. Då blir det första gången som Pluto är ensam en längre stund här hemma under flera dagar. Ska se om jag kan lösa det med hundvakt. Men fixar det sej inte så är inte tre långa dagar hela världen. Enda problemet är om han inte kan hålla sej. Men en kissfläck hitan och ditan får man räkna med när det finns en valp i huset. (Bobbo var rumsren vid tio veckor ålder och sista "olyckan" hände när han var 13 veckor...det är skillnad på hund och hund) Långa dagar innebär inte tio timmar i det här huset. Men kanske det blir sex timmar nån dag..... Vi får se. Det bästa vore om nån kunde antingen ta en promenix med dem på dagen eller om Marcelo slutar tidigare eller att jag lämnar dem på morgonen hos någon. Med andra ord kommer det bli mycket träning och motion för hundarna nästa vecka så de klarar av många timmars passivitet! Det är så man får kompensera i vissa nödlägen... Hundarna är hur som helst fantastiska. Och i dag slog det ut som en lycko blomma i magen när jag insåg att Pluto är min. Han får stanna! Bobbo är fortfarande min bäbis. Min son, mitt barn, mitt hjärta. Vi har kamperat ihop nästan 8 år. Det var nästan ett års väntan innan han äntligen föddes. Jag träffade Bobbo när han var 12 timmar gammal och de första bilderna jag har då är han 18timmar. Sen träffade jag honom var tredje dag ända tills han fick komma hem till mej. Pluto däremot har varit här i 2månader. Han var inte planerad. Inte ens önskad och längtad efter. Men han fanns och han skulle hit. Det var bara så. Jag var tveksam. Marcelo ogillande. Men Pluto är precis vad den här familjen skulle ha. Och idag är han i centrum mest hela tiden. barnen älskar sin hund mer än Bobbo, som är min. De leker, kramas och kivas med och om honom. Bobbo leker och lever upp med den busiga vappen, men också kastar sej över honom. Ett par gånger har det varit riktiga gräl. Tack och lov ger sej Bobbo och accepterar mer och mer att jag ger Pluto mer fria tyglar än vad Bobbo skulle vilja att den busen har. Senaste veckorna så är en morrning det värsta som hänt. Mest orsakar dock Pluto Plutt massor av skratt. För han har levt upp massor sen han kom. Svansen har höjts och går nu som en propeller flera gånger om dagen. Han gråter inte längre om man höjer rösten, utan tittar upp och kollar vad som händer. Han blir säkrare och får mer och mer självförtroende, vilket också gör att det går att träna honom mer nu. Förut så var det allmänna intrycket att han var lite ledsen. Nu beskrivs han som en glad hund. Jag gillar glada hundar. Jag älskar Pluto. Och idag fick jag lägga honom på sidan och stanna där. Förut fick han panik om man försökte. Så jag tror nog han litar mer och mer på oss också!

Inga kommentarer: