Translate

söndag 2 maj 2010

Möte med en björn.

I natt, nu för mej, tog jag en promenad med hundarna när Marcelo kommit hem från sin skolfest. Jag har en riktigt, primal, urgammal skräck för mörker. Sen jag flyttade hit har jag till viss övervunnit ett steg att våga ge mej ut i mörkret för att promenera med Bobbo. Till en början med pannlampa men släckte den snart då jag tyckte att mörkersynen blev så begränsad. I kväll var det riktigt mörkt. Jag kunde inte ens skymta skuggan av hundarna i kopplet som jag höll i min hand. För folk som bor i stan där det alltid lyser har många svårt att förstå hur becksvart allt kan bli här ute på landet när stjärnor och måne döljs bakom svarta moln. Man ser verkligen inte handen om du sträcker fram den en meter framför ögonen. Det är mörkt! Idag tog jag med mej ficklampa.

När vi kom till sträckan med djup skog på båda sidorna brakade det till i skogen och min första reaktion var att höja ficklampan för att få syn på vad jag tror var en älg som kom springande. Men det kom inget. Både hundarna och jag väntade. I mitt huvud började då tankegångarna vandra. Försök att hänga med:

Det kanske bara var ett rådjur. Vadå bara, rådjur är lika mycket värda som en älg. Tänk om det skulle komma ute en varg här på vägen. Undra om den skulle anfalla hundarna. Äsch, är ganska trygg när jag har två hundar med mej plus att vargen känner lukten av mej. Men tänk om jga någongång skulle stöta på en vargflock när jag är i skogen och Bobbo är lös. Undra om de skulle anfalla då eftersom de är konkurrenter. Varför tänker jag så för. här finns det mest ensam springande vargar i området och då är jag ett större hot än Bobbo. Ja men tänk om , en varg tar vi oss nog an, tuffe Bobbo och jag. Men om han skulle bli ihjälbiten, för han har ingen chans så får jag sörja men det är faktiskt inte vargens fel. Det värst som kan komma ut på vägen här är ju varg, eller kanske vildsvin. Men med två hundar, varav en jakthund och en vakthund så tror jag vildsvinen flyr. Så skönt att vi inte har värre saker i skogen här omkring. Men tänk om, bara om det skulle skymta en björn där ute längst ut i ljuskägglan. Vad gör jag då? Shit vad rädd jag är för björnar känner jag nu. Jag dör om en björn går till anfall mot mej. Två hundar kanske kan distrahera. Jag kan ju inte springa, för då kommer den efter. Tänk om den tar mej bakifrån. Vad ska jag göra. Säg inte att det var en björn. Lufsar den över vägen, tittar på mej och fortsätter in i skogen då står jag här en kvart innan jag vågar passera...jag gör det. Usch jag har sett för många björnprogram på sistone. Hur ska jag våga sova i kolarmina ute i skogen där det finns björn i sommar med ungarna och kusin? Det är lugnt, Bobbo skyddar mej från björn. dessutom kommer Panda, rottisen, vara med antar jag, så då rår ingen björn på oss. Nae vad rädd jag är för björnar det här är inte sunt. Kommer det in en björn i våra skogar, då flyttar jag! Så det så!

Vad som brakade i skogen, det får jag aldrig veta, men jag satsar på älg eller rådjur som vi har gått om här i skogen.

1 kommentar:

sachikoblog.com sa...

Vi få se till att ha lägerelden glödande hela natten och sen får vi se hur kaxig björnen är med en brinnande fackla nerstucken i halsen. Björnen kommer ha väldigt liten chans med två hundar som skulle ge sina liv för oss och de kommer garanterat ställa björnen tills vi tar oss in i bilen.
Det som brakade i skogen var förhoppningvis herr Grävling som vaknat ur vinteridet och jobbar dygnet runt för att lägga på hullet. Vi kan väl låtsas det i alla fall... ;-)